Jag uppfann henne för att förklara. Rået som nu sitter och läser vid floden. Förklara för mig varför jag går till den melankoliska blodådran som rinner genom staden Förklara allt vatten Förklara upprördheten, förklara känsligheten. Förklara stormen en blick ger mig
en vibb
en atmosfär från en människa.
Förklara hennes starka krafter och förklara honnom.
Valborgsrået
Jag kanske slutar med valborg, jag kanske börjar med något annat i stället. För länge sedan var det jag och Pappa på första maj.
Trösta mig
Jag faller ner i vattnet. Till svarta djup.
Till blåagröna timmar.
Blått halsband.
Jag vill ha floden runt min hals. Pärlor att lysa solen genom.
2 kommentarer:
Vackert!
Tack!
Jag vet inte om jag menar att jag är rået eller om det är hennes fel alltihopa.
Eller förtjänst.
Skicka en kommentar