Utråkad

Om jag är utråkad














Och väntar på Fredagkväll...





















Men då äter jag lång, lång frukost. Allra hälst ensam....


Då är nog Fredag min favorit dag.

Lemonpai

Det är symbolen för mig just nu. Hur blev det så?
När jag är på mitt bästa humör, så bakar jag citronpaj då blir alla glada.
Eller kanske när jag är på mitt värsta humör?

I idévärlden finns en protestlista för att citronpajen ska återinföras.

Förmiddag

Låt solen hitta mig genom svepande gröna gardiner. Låt mig minnas
Blommor växer över mig

Identitet?
Det skrämmer mig? Det är en så obehagliga frågeställning som inte släpper mig.
Vad är det som gör mig till den jag är?
Vad är det meningen att man ska koppla till mig. Kan jag förstöra min identitet?

Det här är vad jag tror förstör min identitet:

Morotskaka

och Chokladkaka!

På dina bara knän Ann-Marie Mcdonald

Min bok tog slut i går.
Det betyder att jag inte har något hem längre. För jag bor i böckerna jag läser.
(dock inte i min kurslitteratur)
Det var Kanada, Nova Scotia slutet på 1800 talet till 1950 ungefär.
Pappan var irländare och protestant. Mamman libanesisk katolik.
Deras förhållande var vackert som Romeo och Julia från början. De fick göra uppror!
Men sen lyckas Pappan förstöra alla.
Mamman och alla barnen.

Sommarnatten i tjugo trettiotalets Central Park! Var det vackraste.
Han kunde liksom inte röra vi den. Och musiken , Jazzen som inte var rätt, kunde han inte ta bort.
Jag tyckte nog bäst om Materia (mamman) och Frances (mellansystern)
Men det underbara dagbokskapitlet, med Kathleen (storasyster) i New York är nog det bästa!

Älvan i Äppelkriget!

Nu längtar jag efter konstutställningar.
Jag ska åka till Stockholm, och ensam vandra om kring. Waldermars udde Carl Larson och Nationalmuseum Prefaleliterna.
Jag ska inte åka med någon skolklass. Inte med någon som bestämmer vad jag ska se.
Bara med mig själv
Kanske med mamma.
Jag föreställer mig, en solig dag i Mars då allt smälter.
Jag måste till söder också, jag måste alltid vara där den tiden.
Det är något som är kvar sen jag var liten. Någonting med slussen och vårvärmen som inte fanns hemma. Och Älvan i Äppelkriget!
Stockholm är sportlovet och novemberlovet.
Stockholm är jag och mamma.
Stockholm är massor med museum. Alltid jag och mamma på museum!
Och jag ska på sekond hand affärer. Antikvariat och loppis kanske.

Glaskonst

Glasdroppar

Tårar

Solstålar genom tårar. Glasblåsarens barn

Jag saknar mormor!

Australien

Platsen jag oförklarligen dras till mest just nu.
På Wik fanns det en plats, en klippa med ett X vid Mälaren. Outkomligt och gömd bortom ett snår.
Men under söndagarna gick vi dit.
På söndagar behövde jag en plats och fanns det ingen annan plats så gick jag dit. (Nu behöver jag inga sådana platser, jag kan ändå inte fly någonstans)
Jag tänkte på filmen ”Picnic at the haging rock” föreställde mig alla tidigare folkhögskoleelver som haft hemliga möten här. Och försvunnit!
Som i Picnic at the hangig rock.
Jag antar att min underbart obehagliga bild av Australien kanske inte stämmer.
Men det är otroligt lockande.
Så jag är glad att alla är från Australien helt plötsligt. .
Den vulkaniska psykedeliska platsen.
Ödlor! Den starka solen och hopplösheten.

Kommer i håg wik.

Då jag försökte fly in i naturen...

Jag bakar kakor med mitt liv

När reflekterar jag? Analyserar existensialismen i det här?
Jag läser inte brevet jag fick för över två veckor sedan.
Jag vågar inte föreställa mig "hemma" och Mamma som målar tavlor. Jag saknar henne, men den världen finns inte mer.
Jag vågar inte längta efter våren (Men jag stal min rumkompis misskötta tulpaner)
Det ligger väl i mitt undermedvetna. I undervattensvärldar och gror...
Jag borde förstått att allt skulle gå fel idag, då CDspelaren inte fungerade.
(Jag hade tänkt mig något gammaldags och förfärligt till mitt Café. Glommy Sunday)
För det var Söndag som alltid.
Jag lyssnade inte.

I bland tänker jag på tomheten som kommer att komma, när "festen" är över och all energi liksom tagit slut. Vad ska jag fylla den med?

Jag bakar kakor med mitt liv och styr över fransmän och australiensare.
som sköter mitt Cafe.
På nätterna
är jag inte där jag borde vara.
Frågan är: Hur orkar jag?