måndag 30 november 2009

Mörkblått


Mörkblå november
Du tar dig in i mig. Genom varje steg jag inte orkar gå.
Uppför alla trappor, över alla vägar utan övergångställ…
Genom fönstergliporna blåser hela yttervärlden in. Fruktansvärda, fuktiga iskalla luft.
Och dånade polis sirener.
Är det krig?
Mörkblå vindar stormar genom huden.
Genom hjärtat och lungorna.
Mörkblå gas att försvinna i.
Jag längtar hem.

Jag vill dig väl vackra sagostad.
Jag kan vara en sådan där saga. Springa upp och ner längs diagongränden.
Eller Grassmarket menar jag.
Jag vandrar över hundratals meter av död. Över kyrkogården och över Royal Mile.
Men känner bara mörkblå november strömma genom mig.
Jag är så trött.
Jag vill uppskatta allt.
Förtrollas av Aten och observatoriet jag just upptäckt.
Du är undervattensrummet nu.

Från Mörkblått till vitt.
Jag åker hem i december.
Är det tomt där?
Vitt och tomt, men varmt.

söndag 22 november 2009

Dystopi

Jag drömde att jag hade ett hål i ryggen på höger sida.
Mina lungor låg oskyddade, nästan så att de kunde trilla ut genom hålet.
Jag var rädd att mina lungor skulle pressas när jag sov på rygg.

Och så mötte jag de svarta sidorna.
Domedags förorterna till Glasgow.
Långt borta reser sig enorma betonghus. Upplysta längst upp av en lampa med antingen ett lila eller blått sken. ”För att de ska se trevligare ut”
I de här ”fängelserna” får drogmissbrukare bo gratis.
En av de svartaste atmosfärer jag någonsin känt, men jag såg det från ett bilfönster långt ifrån.
Går man genom dessa svarta städer, kommer man kanske inte tillbaka igen, så är illa är det.

fredag 20 november 2009

Skönhet

Skottland är skönhet.
Det där som fyller tomheten
I botaniska trädgården. Häckar av olika slag. Det är Orlando, Alice i Underlandet och the shinning.
Det är bara jag som tänker så, för andra är det bara häckar. Jag tänkte att jag skulle sugas in i häcken och försvinna. En annan kändes ond. Giftekhäck. Skönheten är ond.



Jag väljer inte skönhet.
Jag väljer att komma hem igen och bli tom.
Edinburgh är ett pariserhjul ovanför staden. Jag kommer sakna det. Jag vet, så vacker med Arthur seats från studions fönster och Slottet. Jag brukar se kristallkronor genom fönstret. En jätte sal. Mörka nätter har dem bal där.
Det är något vackert och ruttet som jag inspireras av här.

onsdag 18 november 2009

Chutney är Skottland.

Vad jag längtar efter
Den där frusna doften i luften.
Det där varma mörkret.

Jag är såklart rädd för norrland som vanligt. Rädd för melancoli, av mörkrätt och de ändlösa granskogarna. Rädd för norrland.
Jag får försöka göra det bästa av det.
Katt
Jag hoppas inte pappa ger mig någon bok om landskapsarkitektur i julklapp som förra gången. Ge mig något morbit om kyrkogårdar. Jag ska ju studera etnologi.
Pappa
Vi hade två språk: ugglor och landskapsakitetur.
Jag är ledsen för det men vi har ju ugglorna kvar.

Jag längtar efter enkelhet. Stämningsfullhet. Den skapas så lätt av något så enkelt i Sverige. Det räcker med en pepparkaka. Abstraktion av en stämning.
Nu ska jag nog vara här mellan en vecka till en månad i skottland. Allt beror på administration. SAAS Skottland som betalar min utbildning vill att jag ska stanna till december.
Jag saknar mitt gamla kollektiv
Det var fint.
Skräkfilmsmanuset, Picassos äventyr, Äppelkriget, the shining och pitionary.

Jag vet att Edinburgh vinner alla priser i spänning och skönhet.
Skräckvacker stad. Tiggare, konst, strippklubbar, parker, museum, polis sirener som skriker. Skräkvanissinigt över hela stan. Är det krig?
Biografer klubbar och teatrar.
Gröna kullar som väggar runt stan (lite som Insbruk fast med sina alper istället)

Chutney i menyn på nationens Guasque i lördags (jag var i sverige)
Jag gillar chutney, men det tog emot.
Det här kan jag aldrig mer äta. Chutney är Skottland.

tisdag 17 november 2009

Edinburg är slut

Jag tror inte på undervattensrummet längre. Jag tror inte på den slammiga svarta sjöbotten.
Fiskar
Vackra men äckliga näckrosor.
Ett beslut togs under mina dagar i Sverige.
Först var det kanske en våg av skimrande sagosverige, men sedan verklighet.
Första gången jag väljer verklighet.

Det var frukost i morfars kök. Jakobsberg . Tolv timmar kvar till sotsvarta Edinburgh.
Morfar var lite bekymrad. ”Jag har ju ingenting”
Men det fanns lite limpa och te.
Utanför köksfönstret satt en hjort.
Själv var jag helt överväldigad, med senaste tiden bara sett duvor och rävar.
Jag pekade.
”jaha han har kommit tillbaka ” muttrade morfar.

Köket faller samman, morfar faller samman. jag faller samman
Trygghetens och barndomens plats. Jag ville sitta i den gröna fåtöljen och läsa i böckerna om folksagor som jag brukade. Men klockan tickade, Edinburgh väntade.
Och jag måste ta tag i allt.

Edinburgh är vackert, men sorgligt.
Jag tycker om att vara här. Det finns välgörenhetsaffärer med snälla tanter, spökliga skrämmande gator, vintagebutiker och industriromaniska byggnader i Glasgow.
Jag skulle ha blivit något fint.
Det är lite sorgligt

Men jag tänker på fem år.
Då är det inte lika vackert.
Jag tror på Skottland och undervattensrummet, men jag ska inte vara där.
Och nu tänker jag plugga etnologi som det var meningen från början.
I morgon börjar jag att avsluta mig här.

tisdag 10 november 2009

Guckusko

Guckusko
För att du tar mig tillbaka.
Så avlägset nu, i mitt skotska dragiga rum, med det onödigt höga taket. (För att här ska man bal i ensamhet, jag måste bara skaffa en kristallkrona att hänga i taket, så är allting klart. Balklänningar finns det gott om)
Guckusko . Små gula barnfötter
Jag väljer dig.

måndag 9 november 2009

Glasgow

Undervattensrummet En saga
Jag följde hennes gestalt genom skogen
Prinsessan skogsrået
Flytande steg över myrlandet. Tills vi kom till det öppna svarta vattnet.
Där nere fanns en sal, med kristallkronor flytande under vattenytan
En höstbal
I undervattensrummet dansar sjövarelserna . sorgsna varelser som försvunnit sedan länge
Skogsrået. Ophelias flytande steg stannar vid strandkanten.

Jag vill vara den som är långt borta och försvunnen.


Två inspirations dagar i Glasgow.
Dekadesens tid 1880 till tjugotalet. Jag vill!
Ett utbyte med grannstaden behövdes.
Natten lite klubbar, lite dans. Vin och lite mer.
Nästa dag Glasgow School of art av arkitekten Mackintosh
Sedan ett grönområde, ett hav
Vid hittade en övergiven teaterscen.

















Åh vilka Tove Jansson vibbar
Låt det här vara en plats som förmultnar och dör.
Graffiti jobbar tillsammans med mossan. Tar över det som har varit ord och musik en gång.
Låt ingen landskapsarkitekt utveckla den här platsen. Låt det bara dö.
Jag vill vara Finland, jag vill vara Köpenhamn
Långt borta i mörka Prag och Barcelonas varma mörker.
Men jag vill vara här, bli lite brittisk. Jag älskar lika mycket som jag hatar det opraktiska. Höga tak. Mitt rum är som sal. Fast det är litet och kallt, men ett högt tak.
Här kan man ha en bal för två kanske.
Ett dansande par.
Var de så de hade tänkt? Ett studentrum som är sal.

Och sen en föraning om vad nästa resa, en vintageshoppingtur kommer att bli.
En söt lite butik, där jag hittade något som gjorde mig ännu mera skotsk. En vit gosig jumper från 80 talet.
Skulle jag aldrig förstått i Sverige.

Och innan jag åkte hem en utställning med böcker som försvann…

Det här är vad jag fann:




Glasgow school of art och en tavla av Machintoch

Aubrey Beardsley

måndag 2 november 2009

Indien

Jag kysste det fula landet vackert en gång
När ska det bli vackert igen?

Det var min födelsedag, såklart att inget händer.
Något sådant där extremt romantiskt tragiskt vilt som jag drömmer om. När jag var liten ville jag alltid vara i Indien den 31 oktober. Jag tror jag vill det fortfarande. Just då den dagen. Indien.
Inget sådant händer förutom att jag är underbart död och vacker, men det är bara en vanlig fest. Jag valde tjugotalet igen.

Jag ville gå hem och måla. Konstnärsbehovet skrek i mig. Det sociala brukar vara det som skriker i vanliga fall. Mitt festjag Hon skrek jämt i Uppsala, hon var aldrig nöjd.
Men jag har inget hem och jag fick inte gå för att det var den dagen.
Drick mer vin! Din flaska är inte Ens halvfull . Jag älskar dig
Jag ville inte dricka vin.
Jag älskar dig med.
Jag var avundsjuk och fascinerad av introverta människor.
Dem som bara dök upp ibland.
Men som hade bättre världar inom sig. Jag har ett Indien inom mig, alltid i slutet av oktober.