Chutney är Skottland.

Vad jag längtar efter
Den där frusna doften i luften.
Det där varma mörkret.

Jag är såklart rädd för norrland som vanligt. Rädd för melancoli, av mörkrätt och de ändlösa granskogarna. Rädd för norrland.
Jag får försöka göra det bästa av det.
Katt
Jag hoppas inte pappa ger mig någon bok om landskapsarkitektur i julklapp som förra gången. Ge mig något morbit om kyrkogårdar. Jag ska ju studera etnologi.
Pappa
Vi hade två språk: ugglor och landskapsakitetur.
Jag är ledsen för det men vi har ju ugglorna kvar.

Jag längtar efter enkelhet. Stämningsfullhet. Den skapas så lätt av något så enkelt i Sverige. Det räcker med en pepparkaka. Abstraktion av en stämning.
Nu ska jag nog vara här mellan en vecka till en månad i skottland. Allt beror på administration. SAAS Skottland som betalar min utbildning vill att jag ska stanna till december.
Jag saknar mitt gamla kollektiv
Det var fint.
Skräkfilmsmanuset, Picassos äventyr, Äppelkriget, the shining och pitionary.

Jag vet att Edinburgh vinner alla priser i spänning och skönhet.
Skräckvacker stad. Tiggare, konst, strippklubbar, parker, museum, polis sirener som skriker. Skräkvanissinigt över hela stan. Är det krig?
Biografer klubbar och teatrar.
Gröna kullar som väggar runt stan (lite som Insbruk fast med sina alper istället)

Chutney i menyn på nationens Guasque i lördags (jag var i sverige)
Jag gillar chutney, men det tog emot.
Det här kan jag aldrig mer äta. Chutney är Skottland.