Jag måste fortsätta min plan för Uppsala. Kulturentreprenör studier + Matte C och högskoleprovet (en mardröm egentligen)
Om jag tar bort det där med matte c och högskoleprovet,
om min dröm inte fanns.
Om jag inte visste om att det fanns människor, som kallades för landskapsarkitekter. (Det visste jag inte för två år sedan).
Då skulle jag tänka att det var riktigt bra.
Då skulle det vara Uppsala ett år till och sedan ett utbytes år i Irland eller liknande.
Jag skulle bli guide på Carl Larssongården eller kanske öppna ett galleri. (Sälja konst, någon annans naturligtvis) Och vid sidan av skulle jag uppehålla mitt konstnärskap med kroki. (Fast med dåligt samvete)
Jag skulle vara riktigt lycklig, om jag inte visste….
Men nu vet jag, så nu måste jag halvhjärtat (för att jag inte vågar hoppas) kämpa, med högskoleprov, matte, NKB (Det har jag redan gjort, så jag vill verkligen eller hur?).
Eller vänta trettondagar…
Då får jag mitt svar, mitt resultat på mitt engelska prov som jag gjorde i Stockholm idag.
För jag har fått ett ”conditional offer”, ett villkorligt erbjudande. Villkorligt antagen, till Edinburgh college of art. Landskapsarkitektur.
Om jag får 6.0 av 9.0 så är jag antagen?
Då ska mitt liv ner från mina väggar: Mucha, Tove Jansson. Wiks folkhögskola och mina klänningar.
Det ska gå på några dagar.
Det fina rummet måste hitta en ny student.
Fort, fort… Men Uppsala gråter av bostadsbrist så jag hoppas.
CSN måste fort hjälpa mig (de kommer de inte)
Edinburgh måste ha ett rum till mig i sitt dimmiga mörker
Tio dagar och jag är där
Att utbildningen är fem år, Kukturkrockar och Språkproblem, finns inte tid att fundera över.
Då dyker jag ner i ett annat undervattesnrum, utan några vänner alls.
Och sedan kanske jag inte klarar av det
Det blir den stora näckrosdöden.
