Påsklov

Jag satt på en sten,
tittade ner i en avgrund.
Ovanför låg en tunn vattenyta. Där simmande en flitig, ensam arbetare runt i cirklar ovanför sin lilla avgrund.
Det finns en sjö, som ligger långt in i skogen.
Den börjar långsamt växa igen. Växterna från skogen kryper in från alla strandkanter.
Vattnet förändras till dy.
Dy är något som man långsamt sjunker ner i.
Under utan förlorar man förmågan att andas.
Dy blir till mossa, som blir till en myr. Sedan är sjön försvunnen.
Den som ror över den försvinnande sjön, ror över farliga bottenlösa djup.


Jag brukar vara i utkanten av ödsligheten. I vårt hus, med dalablåa möbler.
Djupsinniga rum. Utanför är allt bäckmörkt.
vågar inte höra mörkret.

Tema: Skolan

Fyra filmer under temat skolvärldar, elever och lärare.
"Cracks" England, Internatskola, 30-tal
"Half Nelson" USA, Lärare med drogmissbruk.
"La belle personne" Frankrike, triangldrama.
"En ängel vid mitt bord" Nya Zeeland, lärarstudent, författarskap.

Terrakotta

Is bröt ner dig
Sprängde dig
Inifrån och ut, utifrån och in.
Regnperioder nötte ner dig, bäckar skårade din hud.
Den varma röda leran.
Det fruktansvärda skolhuset.
Den nerlagda industrin. De arbetslösa
De fattiga.
Barnen utan cyklar, utan skidor eller semesterresor.
Keramikerns torra sprukna händer.
Berget finns inte mer.

Uppgiften

Mellan mina fingrar höll jag ett
vinrött garn
strax under vattnet.
Då kännde jag i garnet, en puls från en tiger.

Låt mig äta plankton

Vad ska jag äta och dricka, som inte påverkar mig? Lugn och ro.

På sjöbotten skulle jag kunna leva, långsamt dra mig fram i dyn.
Någon plockade upp mig ur vattnet. Nu ligger jag och sprattlar på stenarna, i solen. Lägg tillbaka mig.
Låt mig sova. Låt mig äta plankton

En stor röd blomma

Några dagar efter nyårsafton drömmer jag en fruktansvärd dröm. Varning för skräck.

En stor röd blomma växer i vår trädgård.
Det är ett tio år gammalt ogräs. En dag vill mamma ta bort den. Men rötterna måste dränkas i olivolja, annars sprider den sig. Jag vill för mammas skull att den hemska blomman ska försvinna.
Varför kommer hon gråtandes tillbaka?
Någonstans missade hon blommans rötter, när hon skulle gräva upp den med en spade och träffade en katt.

Mardrömmen påminner mig om Frida Kahlo.


















Jag vet inte hur jag ska måla surrealismen just nu, men skriva den. Jag skriver den gärna. Torts att den är otäck.

Jag väntar på det nya året, första dagen. 1 Januari kom vårkänslan. Så tidigt ska jag inte behöva drabbas av vår. Men jag tänker på blommor. Snälla blommor, tulpaner från ica.
Och dekadenta blombuketter för att trolla bort andar ur mitt rum.
Den stora röda blomman var inte en vårdröm.

Glömminneån

Det gäller att glömma.
Hur kan jag känna mig lockad till att söka den anställningen
På en plats i vildmarken.
Är jag inte rädd för vildmarken? Ser jag inte björnspår överallt.

Jag tror mig vilja stimuleras av storstadsliv. Av människointryck och oändlig konsumtion av konst. Jag önskar att jag aldrig sätt annonsen.
Det är som i en bok. Vill jag tro. Att i ödsligheten hitta några få. Men absolut rätta människor.
Har nog äntligen upptäckt Norrland, som att jag har glömt hela livet att det fanns.
Här glömmer man allt.
Uppsala är slottet bortom Glömminneån*.

*Ur Glasblåsarensbarn