Det gäller att glömma.
Hur kan jag känna mig lockad till att söka den anställningen
På en plats i vildmarken.
Är jag inte rädd för vildmarken? Ser jag inte björnspår överallt.
Jag tror mig vilja stimuleras av storstadsliv. Av människointryck och oändlig konsumtion av konst. Jag önskar att jag aldrig sätt annonsen.
Det är som i en bok. Vill jag tro. Att i ödsligheten hitta några få. Men absolut rätta människor.
Har nog äntligen upptäckt Norrland, som att jag har glömt hela livet att det fanns.
Här glömmer man allt.
Uppsala är slottet bortom Glömminneån*.
*Ur Glasblåsarensbarn
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar