I tidningarna stod det om en komet.
Som hade sin riktning rakt mot jorden. Men jag trodde att det var trams.
Ända fram tills jag såg upp mot himlen för att se efter en kväll.
Strax bredvid månen, hade kometen uppenbarat sig, Långsamt blev den större och större.
Endast jag var rädd.
Alla andra var färdiga.
Jag ville leva lite längre.
Jag tror vi stod på en balkong. Du hade kommit hem från ett annat land. Vi väntade på kometen tillsammans.
Du ville flytta härifrån en gång, sa du. Jag har velat flytta så många gånger.
När kometen närmade sig jorden, åt atmosfären upp den, den blev till en snöflinga som dallrade ner och försvann. Sen var bara du och jag kvar.
Jag minns de gamla, trasiga palatsen, tapetremsorna, dammiga flyglarna.
Vi hade våra ruiner, Edinburgh och Stockholm. Jag ringde till dig och mindes att utanför den här staden jag lever i, den här gatan St Johannesgatan. Finns du långt borta, men ändå. Om kometen träffar så klarar jag mig ändå. Jag saknar dig så. Sen läste jag om det gamla livet i Skottland om en annan skola i ruiner. Saknar min vän där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar