Under sanden, i den tystaste tjärnen. Sover hon
Väck henne inte.
Inte idag.
Rör inte vattnet.
Snälla rör inte vattnet.
Jag förlorar åter en dag.
När allting somnat, sveper hon in sig i mammas röda sjal och tar
Ett simtag mot ytan.
Utan at krusa en endaste droppe, passerar hon vattenytan och stiger åter upp till er skog
Jag önskar att resan dit vore blå
Med varma vindar
Utan andetag, utan feber.
2 kommentarer:
Ville bara säga att jag tycker hemskt mycket om att läsa det du skriver. Du ger tröst på något sätt. Känns som någon som förstår.
Tack vad fint sagt.
Roligt att du tycker om det!
Skicka en kommentar