Manethjärna

Manethjärna.
Cirkelvärld. Jag ser allt i en cirkel. I stället för, till höger och till vänster…

Längst ner i djuphavsgraven sitter han.
Han har svart vatten omkring sig.
Bläckfiskbläck och skrivstilsskrift
Från ett brev han försöker skriva under vattnet. Budskapet kanske inte kommer fram till oss.
Om vi inte förliser.
Jag skulle simma ner dit, men strömmen tar mig nog någon annanstans.
Han som är så inuti, behöver kanske inte känna andedräkten från de andra, eller skriva ett brev som någonsin kommer fram.

Varma mörka mardröm

Jag dricker en flytande mardröm.
Jag dricker det varje söndag, och ska nog inte vara rädd mer.
Det går nog att sova ändå.
Du tittar på mig
Du river mig snart i stycken. Tror jag.
Men faran är någon annanstans. Varför var jag rädd för dig?
Det blev höst. Men i huset är det sommar.
Jag blev räddare, sen blev det vinter.
På fotot sitter jag med en kopp kaffe, en kopp mardröm.
Och det börjar skymma. Men kaffet är varmt.
För jag fryser så mycket.

I drömmen hände ingenting, du var nog inte farlig.

Andarna

Jag minns andarna i detta hus.
Sommarvarelser, som byggt bon i vindsutrymmen. Men nu börjar det bli isande kallt. Då rör sig huset igen. Som ett levande hus.
De släckte alla lampor medan du sov. Tände lyktorna och förstörde maten.
Jag samlar rött om kring mig. Sjalar, kläder, stickade saker. En kopp te.
Och mitt rum är underbart.
För det kan vara så grått hos dig.
Därför får du inte hälsa på.

Nej
Norrland, hela världsdelen.
Jag hade nästan glömt bort känslan. Jag tänkte att det kanske skulle vara mysigt, att ha ett litet jullov där. Men nu bultar det på dörren.
Nu blev det inte som jag hade tänkt mig det. Nu blev det alldeles för dramatiskt och för tidigt och för långt bort. 100 mil.
Nästan lika långt borta som Edinburgh. Lika långt borta mentalt. Jag låser dörren

Smedjor och sånt

Det brinner i mitt finger.
Jag tror det är farmor som har satt sig där.
Jag sa till henne att jag skulle bli bildlärare och att jag trodde att jag skulle tycka om det.
Fast jag vet inte om jag gillar ”gymnasiet”
Om jag gillar sådana institutioner. Om jag kan vara en myndighetsperson. En sådan som Snusmumriken skulle gömma sig för.
Men jag sa att det var bra. Och nu är hon här.

I natt gick en propp i huset, jag saknar sådana nätter.
En mindre katastrof.
Och du var inte hemma. På Wik gick strömmen i bäckmörkret och vintern.
Hopplöst.
Ordnade hopplöshet. Där ute fanns ingenstans att ta vägen. Thriller.
Men här är det bara maten som förstörs. Jag är nog lite missnöjd över mitt strömavbrott.

Jag har längtat efter konsthantverk, praktisk kunskap. Jag har längta efter smedjor, efter garn och glasblåseri. Jag läser Mio min Mio i mitt minne och vill bli Konungens trädgårdsmästare, och jag läser Glasblåsarens barn och vill bli glasblåsare.
Men vill jag kanske egentligen inte till praktik utan till det som det egentligen är. Vår och sommar.
En annan årstid i ett rum långt från staden. Fast jag är höstbarn och fast jag inte tål solen.

Landskapet

Det stannar upp.
Mitt mörka landskap. Mörkbrunt av kaffet som runnit ut över kartan.
Och av regnet. Paraplyet som blåstes sönder.
Och i natt kunde jag inte sova.
Därför sitter jag längst upp
Längst, längst upp.
Invirad i en röd filt. Varm av den röda färgen, men iskall av dimman från promenaden nerifrån.
Jag tittar ner från en annan stad. Tittar ner
Jag ser trafik
Polis och brandbildsirener
Jag kan vissna om jag får fel intryck.
Jag kan dö
Därför måste jag skriva.
Landskapet förändras, att sova är att drunkna. Nu ser jag ett vatten.
Ett väldigt stort hav. Blåa världsdelar. Min karta är stor.
En sådan dag vill jag gärna ta tåget till min andra stad Stockholm och titta.
Jag måste uppleva och då rör sig landskapet. Rullar eller flyger fram.
Ljusblå sjöar, lindblomsgröna ängar.
Eller mycket mörka kaffekoppar.