Det brinner i mitt finger.
Jag tror det är farmor som har satt sig där.
Jag sa till henne att jag skulle bli bildlärare och att jag trodde att jag skulle tycka om det.
Fast jag vet inte om jag gillar ”gymnasiet”
Om jag gillar sådana institutioner. Om jag kan vara en myndighetsperson. En sådan som Snusmumriken skulle gömma sig för.
Men jag sa att det var bra. Och nu är hon här.
I natt gick en propp i huset, jag saknar sådana nätter.
En mindre katastrof.
Och du var inte hemma. På Wik gick strömmen i bäckmörkret och vintern.
Hopplöst.
Ordnade hopplöshet. Där ute fanns ingenstans att ta vägen. Thriller.
Men här är det bara maten som förstörs. Jag är nog lite missnöjd över mitt strömavbrott.
Jag har längtat efter konsthantverk, praktisk kunskap. Jag har längta efter smedjor, efter garn och glasblåseri. Jag läser Mio min Mio i mitt minne och vill bli Konungens trädgårdsmästare, och jag läser Glasblåsarens barn och vill bli glasblåsare.
Men vill jag kanske egentligen inte till praktik utan till det som det egentligen är. Vår och sommar.
En annan årstid i ett rum långt från staden. Fast jag är höstbarn och fast jag inte tål solen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar