Andarna

Jag minns andarna i detta hus.
Sommarvarelser, som byggt bon i vindsutrymmen. Men nu börjar det bli isande kallt. Då rör sig huset igen. Som ett levande hus.
De släckte alla lampor medan du sov. Tände lyktorna och förstörde maten.
Jag samlar rött om kring mig. Sjalar, kläder, stickade saker. En kopp te.
Och mitt rum är underbart.
För det kan vara så grått hos dig.
Därför får du inte hälsa på.

Nej
Norrland, hela världsdelen.
Jag hade nästan glömt bort känslan. Jag tänkte att det kanske skulle vara mysigt, att ha ett litet jullov där. Men nu bultar det på dörren.
Nu blev det inte som jag hade tänkt mig det. Nu blev det alldeles för dramatiskt och för tidigt och för långt bort. 100 mil.
Nästan lika långt borta som Edinburgh. Lika långt borta mentalt. Jag låser dörren