Undervattensrummet

Kanske borde jag skriva den här bloggen på engelska, så att alla kan förstå. Men undervattensrummet är inte bara mitt liv i Edinburgh. Det är den där platsen som jag hittade på en gång när jag hade den där känslan som jag alltid har. Finns det inte mer?
Mer kaos? Mer underbart? Fler platser?
Vi bodde på en folkhögskola, isolerade i svarta natten, i naturen bortom Uppsala. Jag gick en konstlinje.
Och jag var så uttråkad ibland, fast helt förtrollande ändå av platsen.
Men jag var så rastlös. Gick runt i skolan, runt i alla husen, i hela skogen. Fanns det inte mer?
Jo, någonstans under skolan.
Var har ni varit?
I undervattensrummet!

Konstnären heter Jason de claires Taylor

Sen kom alla idéerna. Var det en plats under vattnet i sjön? Var det ett rum med målningar av undervattensvärldar. Akvarium eller någonting annat. Jag bestämde mig nog aldrig. Men det var en sorglig plats.
Att sjunka ner under ytan, som att man försvann för alltid.
Nu är det väl där jag är i Edinburgh.

Men jag vill behålla något, en liten tråd till min andra värld så jag skriver på svenska. Det som är mitt eget språk.
Den här veckan har jag gått under emellanåt. I klassrummet, i mitt rum, ute på stan, på den där festen. Jag har svingats upp och ner som en gunga.
Men i dag träffade jag person som är ekorre. (nu ser jag folk som djur)
Kanske fick han mig att ta tillbaka staden.
Staden blir mörk när man är mörk inuti. Polis irenerna låter kraftigare, vinden blåser kyligare och trapporna blir fler.

Men jag ska bara övervinna den här tiden, bliv av med råttan ur mitt liv (Hyresvärden)

Och flytta i hop med Karena (som är en räv)

På väg någon annanstans

Varför är musik så vackert just nu?
Nu är du min dörr som jag stänger. En extra dörr framför den andra. Svenska ord. För att de inte kan förstå. Jag spelar precis vad jag vill. LÅT DET STRÖMMA UT I VÅNINGEN. På morgonen innan jag flyr i väg. På kvällen innan jag somnar.
Jag äger alla orden

I skolan
Hängande över mitt ritbord. Helt plötsligt kommer frågorna.
Ifrågasättandet och känsloutbrottet
Jag ville skriva en dikt, inget annat. Analysera vad jag gör, inte göra det. (just då, för att jag var så ledsen)
Och när min lärare försökte förklara det som egentligen var väldigt enkelt, men som jag inte förstod. (inte för att det var på engelska)
Kunde jag inte hålla det borta.
Jag tänkte på artisten som sjöng om Göteborg.
Det kändes som om jag inte hade lov att lyssna till henne. Tillhöra henne för att jag var i ett annat land. Om jag var i Sverige skulle jag inte reflektera, jag skulle inte ha upptäckt henne inte gå på konserter. Där var jag för rastlös. Här vill jag, men kan jag inte.
Jag tänkte på Stockholm och Uppsala. Vilka vackra ord. Jag vill vara med och äga dem. Äga städerna, vägarna mellan dem. Jag kan äga norrland också och Skåne. Alla platserna.
Jag saknar inte att prata svenska, det kanske ni tror.
Nej jag tycker om att ha det som mitt eget. I musiken förstärks det.

Jag lärde mig att göra en slags 3D teckning. Bredvid mig satt underbara, söta Vivian. En liten kinesisk tjej. Blyg, tyst och inte så bra på engelska, men så underbart vänlig.
Hon gav mig en pappersservett (Kanske blir hon också ledsen ibland, kanske går hon under ,men i hemlighet när ingen ser) Underbara kaos!
Det kanske inte får synas om man är kines.
Jag syns.
Jag gjorde inte klar min teckning, jag klarar det, men en annan dag.

Jag ska flytta från min lägenhet, jag har inte börjat leta än, men jag ska förhoppningsvis hitta något med min underbara klasskompis Karena från Glasgow.
Helt plötsligt får jag veta att jag inte duger längre. Av min flatemate (jag avskyr att använda engelska ord på det här sättet, men vissa ord saknar motsvarighet, rumskamrat, lägenhetskompis. Vad kallas det?)
Han som också var min hyresvärd. Hur kan en nittonåring äga en lysigt inredd lägenhet? Jag mår illa.
Jag vet att det egentligen är en befrielse. Bort från överdådighet, onödiga Tv-apparater och stort badkar och ja, vi trivdes inte med varandra det är helt sant.
Jag fick inte andas där.
Lämnade jag en bok i vardagsrummet, hittade jag den nästa gång i mitt rum. Varför får inte mina saker finnas? Men han låter sin dörr från hans enorma rum stå vid öppen, när han spelar sin musik som vill borra sig in i min själ, där jag inte vill ha den. (därför har jag börjat spela min musik låta den färga lägenhet) Längtar efter att andas, att få hänga mina klänningar på väggarna, att få laga mat utan att vara rädd för att jag ska lämna något spår i köket.
Om jag vill så har jag väl lagen på min sida, klart jag kan gå till student servis.
Kanske jag gör, bara för att visa.
Men jag vill inte bo där och det tog mig en vecka sist att hitta något, nu har jag en månad på mig och Karena.
Det ska vara feminint, dekadent och vackert.

Sen hade vi fest. (jag och mina vänner) Befriade lägenheten Andades, hoppade och dansade i sängen
Underbara natt
Hemska decadenta morgon

Och igen en natt!

Toplistan över kyrkogårdar (som jag någonsin besökt).

En sömnlös söndag natt skriver jag ner min favoritlista jag haft i huvudet.

1. Assistans kyrkogård i Köpenhamn Maj 2009, som jag hittade av slump, för att den låg där vi bodde.
En kyrkogård med gamla och nya gravstenar. Modern konst och människor som sitter i gräset under träden och på gravarna, har picnik och fest.
Jag kallar den för den lyckliga kyrkogården.
Här ligger Kierkegaard och HC Andersen begravda. Jag ville dricka rosévin med dem.

2. Begravningsplatsen I Montmartre i Paris Juni 2008. Jag visste om att den fanns där, det var ingen slump.
En kyrkogård som breder ut sig under en stor bro i Montmartre.
Mycket gammal, med gravar som små tempel. Katter som stryker omkring. Väldigt vacker. Här ligger Oscar Wilde begraven så vitt jag vet. Eller i alla fall en rad berömda personer.

3. Kyrkogården i Glendalouge på Irland Augusti 2009
På en dagsresa ut på landet i den overkliga naturen hittade vi den här kyrkogården, som har gamla keltiska kors. Mitt bland blå och gröna berg finns denna dal med vita kors.

4. Greyfriars kyrkogård I Edinburgh
Kyrkogården där jag bor. Den mest hemsökta I Storbritannien sägs det. Liten gammal inklämd mellan byggnader och små gator. Jag tänker mest på Sleepy Hollow.
+ poäng för att den är hemsökt och nära.

5. Den judiska gamla Begravningsplatsen i Prag.
Mossiga Stenar över varandra huller om buller (för att judarna bodde i ett getto och inte hade särskilt mycket plats)

6. Uppsala gamla kyrkogård
En vårdag, hade vi oanständigt en liten förfest med champagne i dyra balklänningar på kyrkogården. (innan vi gick vidare till den riktiga balen)

Och det är så här långt min samling har kommit. Jag har hört talas om Skogskyrkogården i Stockholm men inte hunnit besöka den än och det finns nog mycket mer att upptäcka. I Edinburgh hittade jag en annan kyrkogård utanför det moderna konstmuseet. Den var otroligt obehaglig. Annars trivs jag alltid bra på kyrkogårdar. Den var ovårdad, men vacker. En tunnel av växter, träd och stenar tog mig längre in. Konstig förmultnade lukt. Jag tänkte verkligen på döden här. Tänkte att fortsätter jag in i denna tunnel kommer jag inte tillbaka igen.

Varför är det inte mer?

Mer ,mer mer?
Midnatt
Jag vill att det ska vara mitt i natten i skogen för länge sedan. Svarta natten, stjärnor iskallt. Farliga djur. Det kan aldrig hända igen.
Eller mitt i vilda staden, den där som inte finns egentligen.
Ett slags Paris, Prag Berlin. Klezmer musik.
Rött nagellack som flagnar
Rött vin, på alla mina klänningar, jag vill fladdra bort bland skuggorna. Jag är aldrig nöjd
Sen vill jag någonstans där jag inte varit.
Ryssland, så långt österut det går eller gamla rumänska slotterängar (som jag läste om i DN, med växter som inte finns längre)
Vi ska åka tåg genom hela Östeuropa. Jag ville rymma, fly emigrera.
Det gjorde jag, förstår jag inte det?

13 September På planet över Europa blundade jag, enda gången i mitt svagt flygrädda liv som jag inte velat landa. Komma fram.
Sen blev det bra, jag lovar.
Ibland är platsen rätt. Uppsala på kulturnatten för ett år sedan.
Den mörkaste midnattspromenad längs landsvägen, när vi trampade på alla tusen sniglar. KRAS, KRAS ohyggligt.
På Wik.
När jag strossar om kring i vintage butiker här i gamla stan i Edinburgh.
När jag satt i mitt fönster i Uppsala och väntade i Augusti. Rödvinsläppar. Och anteckningar utan förstånd (som det här…) Cykeln som rasar ner mot stan över kullerstenarna. Lotte som ropar ”SARA”
Eller att springa genom den lyckliga kyrkogården i Köpenhamn (nr ett på min kyrkogårds lista. Borde göra ett sånt inlägg)
Jag vill jag vill!
Jag kan aldrig sluta romantisera över platser jag inte har… Jag är vad jag inte har.