Mer ,mer mer?
Midnatt
Jag vill att det ska vara mitt i natten i skogen för länge sedan. Svarta natten, stjärnor iskallt. Farliga djur. Det kan aldrig hända igen.
Eller mitt i vilda staden, den där som inte finns egentligen.
Ett slags Paris, Prag Berlin. Klezmer musik.
Rött nagellack som flagnar
Rött vin, på alla mina klänningar, jag vill fladdra bort bland skuggorna. Jag är aldrig nöjd
Sen vill jag någonstans där jag inte varit.
Ryssland, så långt österut det går eller gamla rumänska slotterängar (som jag läste om i DN, med växter som inte finns längre)
Vi ska åka tåg genom hela Östeuropa. Jag ville rymma, fly emigrera.
Det gjorde jag, förstår jag inte det?
13 September På planet över Europa blundade jag, enda gången i mitt svagt flygrädda liv som jag inte velat landa. Komma fram.
Sen blev det bra, jag lovar.
Ibland är platsen rätt. Uppsala på kulturnatten för ett år sedan.
Den mörkaste midnattspromenad längs landsvägen, när vi trampade på alla tusen sniglar. KRAS, KRAS ohyggligt.
På Wik.
När jag strossar om kring i vintage butiker här i gamla stan i Edinburgh.
När jag satt i mitt fönster i Uppsala och väntade i Augusti. Rödvinsläppar. Och anteckningar utan förstånd (som det här…) Cykeln som rasar ner mot stan över kullerstenarna. Lotte som ropar ”SARA”
Eller att springa genom den lyckliga kyrkogården i Köpenhamn (nr ett på min kyrkogårds lista. Borde göra ett sånt inlägg)
Jag vill jag vill!
Jag kan aldrig sluta romantisera över platser jag inte har… Jag är vad jag inte har.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar