Önskningar

För en stund är det nu
Jag besökte The royal botanical garden of Edinburgh med min klass (där ska jag ha lektioner en dag I veckan framöver).
Jag tänker inte på något annat än växterna omkring mig. Utvecklingen från mossa, till ormbunkar till träd. Det känns som det viktigaste .

Jag kan inte vara fel

Men så kommer en våg som vanligt. Är det fel land?
Vad hade hänt om något gått fel om jag misslyckats? (jag har en romantisk lila bild av "om" i Uppsala)
Önskningar uppfylls alltid, det lärde jag mig när jag var liten av boken ”glasblåsarens barn” och jag minns att jag önskade att det skulle lyckas när jag var i Irland och kastade ett mynt i en önskebäck. Man får alltid vad man vill ha förr eller senare. Frågan är om man vill ha det då?
Önskningar är farliga.

Men sen ,Edinburgh är så underbart. En våg av rätt känslor!
Skolan är så rätt. Landskapsarkitekt är så självklart jag.
Men sen, heltäckningsmattor?
Och sen ett leende. JA!