Utflyckt till Athur´s Seats
Jag visste nog att jag inte skulle stanna i Uppsala, även om allt var upplagt för det. Det har gått en vecka och nu för första gången så drömmer jag att jag är här och ingen annan stans.
Jag drömmde att det var något fel, i det andra landet
Det finns något violett över det som var innan, de sista veckorna
och en vision som inte släpper över att Sverige, Uppsala och mina förflutna svävar bortom ett blått moln
En ultramarin dimma.
Vissa gestalter träder fram i dimsvepens förgrunder. Jag kan nästan komma ihåg.
Vissa smälter bort.
Det finns något violett över det som var innan, de sista veckorna
och en vision som inte släpper över att Sverige, Uppsala och mina förflutna svävar bortom ett blått moln
En ultramarin dimma.
Vissa gestalter träder fram i dimsvepens förgrunder. Jag kan nästan komma ihåg.
Vissa smälter bort.
Jag tror att min fantasi blir starkare här.
Allting blir så starkt vissuellt.
Jag tror jag är i en chock.
Första dagen: ”Varför har jag så romantiska idér om att emigrera, att flytta att resa runt?” ”varför måste jag alltid ha något mer, varför räcker det aldrig?”
Första dagen: ”Varför har jag så romantiska idér om att emigrera, att flytta att resa runt?” ”varför måste jag alltid ha något mer, varför räcker det aldrig?”
Verklighet är min mardröm
När jag är rädd så tänker jag på böcker, på filmer, fiktoniska personer som gjort samma sak. Jag tänkte på Elvira Madigan. Jag kan låtsas lite. Jag låtsas alltid.
När jag är rädd så tänker jag på böcker, på filmer, fiktoniska personer som gjort samma sak. Jag tänkte på Elvira Madigan. Jag kan låtsas lite. Jag låtsas alltid.
Eländigt romantiskt
Sen ville jag
Men det slår så hårt mot mig, som en iskall våg, när allt är svårt.
Men det slår så hårt mot mig, som en iskall våg, när allt är svårt.
Som att skaffa ett lånekort på ett sånt där gammalt bibliotek som bara finns i filmer. När frågan kommer ”Vad är din adress?”
Jag har bara mig själv, ingen adress.
Men så kom Forest road 6, dit flyttar jag på måndag. Där ska jag pröva mitt första liv här i Edinburgh, för än har jag inte velat pröva.
Forest road, och jag tänker på Wikstigen. Den mörka förförande skogsvägen. Jag älskar det svarta.
Såklart att jag ska bo där.
Men jag fick ett lånekort, men tappade bort biblioteket.
Jag har bara mig själv, ingen adress.
Men så kom Forest road 6, dit flyttar jag på måndag. Där ska jag pröva mitt första liv här i Edinburgh, för än har jag inte velat pröva.
Forest road, och jag tänker på Wikstigen. Den mörka förförande skogsvägen. Jag älskar det svarta.
Såklart att jag ska bo där.
Men jag fick ett lånekort, men tappade bort biblioteket.
Det är böcker jag behöver i sådana här tider.
Nytt telefonnummer. Jag antar att jag måste börja rota mig här, öppna ett bankomatkonto eller låta Storbritannien växa sig över mig.
Colleget är gammalt och fint. Overkligt och den ända verkligheten nu. Jag längtar, längtar att få börja mina lektioner. Jag har platser att skapa!
Jag älskar det, jag saknar det, jag älskar det och saknar det.
Jag älskar att sakna!
Edinburgh: Jag har inte prövat det än. Inte på riktigt, det är så mycket att pröva. Det finns ingen begränsning av platser, teatrar, pubar och museum. Men jag ville vara klar först.
Edinburgh är dimmigt och kallt. Fast människorna fryser inte, men har hårda ansikten.
Alla säger att det är så nära, men jag vet inte om man kan åka tillbaka in i det blå molnet.
Nytt telefonnummer. Jag antar att jag måste börja rota mig här, öppna ett bankomatkonto eller låta Storbritannien växa sig över mig.
Colleget är gammalt och fint. Overkligt och den ända verkligheten nu. Jag längtar, längtar att få börja mina lektioner. Jag har platser att skapa!
Jag älskar det, jag saknar det, jag älskar det och saknar det.
Jag älskar att sakna!
Edinburgh: Jag har inte prövat det än. Inte på riktigt, det är så mycket att pröva. Det finns ingen begränsning av platser, teatrar, pubar och museum. Men jag ville vara klar först.
Edinburgh är dimmigt och kallt. Fast människorna fryser inte, men har hårda ansikten.
Alla säger att det är så nära, men jag vet inte om man kan åka tillbaka in i det blå molnet.
4 kommentarer:
Jag sträckläste just din blogg.
Jag hoppas att du hittar din uthärdliga verkligehet där, eller iaf har det väldigt bra i allt det gröna. Tänker på dig! Kramar Lovisa
Till "mig" oj, vad roligt att du fastnade för det jag skrivit:) Var tvungen att titta på din blogg och jag tror alldeles säkert, att du kan komma in på Wik (där jag gått)
Till Lovisa Jag tror det kommer bli bra, men jag kan inte tänka ordenligt nu. Allt är så chokerande, men livet det gör mig väldigt inspirerad vilket är bra efftersom syftet att komma hit, var att skapa, att studera. Jag tror att jag kommer kunna bli duktigare på att använda min tid till sånt nu. Och duktigare på att använda min konstnärlighet.
Vilken bra blogg Sara! Oerhört poetisk. Hoppas allt går bra!
Skicka en kommentar