Hösten som aldrig hände.

Jag tror inte på det egentligen
Jag bara gör det
Lever här
Blir det här
Fast det är inte jag
Jag är fortfarande i Sverige, det är jag övertygad om.
Det är snarare troligt att jag besatt en annan person, eller råkad bli en annans dimissions jag (att jag nu är den jag skulle ha varit i en annan dimission)
Och samtidigt som jag upplever mig själv här fortsätter mitt andra jag att leva sitt liv därborta som ett spöke. Men jag får inte uppleva det, det upplever sig själv.
Jag är säker på att hon gör det jag brukade göra





















Fönstret: Symbolen för Hösten som aldrig hände

Eller är det bara en försvarsmekanism, som jag gör att jag tänker så
Vill jag inte gå miste om det som jag skulle ha gjort där?

Uk är sin egen kontinent.
En egen planet någonstans i rymden. det känns som att jag är i rymden
Rymden är så stor
Jag trodde mitt rum hade högt tak i Uppsala.
Här har jag fått ett rum för jättar. ”Viktorianskt” En öppen spis som inte går att använda. En dubbelsäng, heltäckande mattor (sån där grej som man redan visste skulle hända) Det är fint, för fint.
För fina hus stressar mig. För lyxigt badrum, för centralt och nära. Jag blir verkligen, verkligen stressad. Det skulle kunna få vara viktoriansk om det samtidigt var lite ruffigt.
Om det fanns lite hål, vattenläckor och dragighet. Det är liksom alldeles för vuxet egentligen. Här kan jag ju inte spilla vin. Men jag försöker inreda mitt rum organiskt och osymmetriskt. Avslappnat bohemiskt. Kläder som hänger framme, inte av slarvighet utan för visa att jag lever.
Pennor och penslar
Jag bor i gamla stan på Forrest road.
Ett par meter och Forrest road mynnar ut i the meadows. En öppen park, som ett hav.
Där träffar man societies . Jag prövade! Här ska man vara med flera stycken.
Och skolan för att komma dit går man en gata förbi fina privatskolor, de är läskiga. Ut rusar små vuxna. Barn och ungdomar i skoluniform.

Jag kände mig så lättad idag i stället för att gå på pubrunda, gick jag och handlade mat. Hamnade i en liten indisk mataffär och fick te. Snälla indier.
När jag väljer bort pubrundor känner jag mig så lyckad.
Att det inte behövs
Att jag inte trivdes i början på grund av choken och omständigheter gör att det känns som mitt syfte är starkt.
Jag har tagit mig genom så svåra saker, jag ville ge upp, men gjorde det inte.
Att ta sig till Uppsala och få allting serverat var ingen svårighet. Att studera konstvetenskap vara bara ett tidsfördriv i jämförelse. Då behövdes det pubrundor verkligen.
I morgon hoppas jag att jag hinner till vintage affärerna innan de stänger efter skolan . Det finns så mycket och jag får köpa skor. Jag får, mina har hål i sulorna.