Signe, nu är det nästan slut!

Böcker får mig att välja. Signe är modetecknerska, då ska jag i alla fall teckna kroki.
Så ofta jag kan. jämt!
Första gången i onsdags (på i alla fall ett halvår) gick mot förmodan bra. Vilken tur.
För nu behövs det arbetsprover!
Nu är jag fascinerad, men vad hände med våren 2009? Det var stor synd att inte närvara på gratis kroki. Jag närvarade men, inte tillräkligt ofta för att inte känna att det gjorde ont någonstans.
Ansvaret som jag inte brydde mig om.
Men vad underbart att jag vill nu!
Men signe, boken har tre sidor kvar. Sen då?
En hel månad har jag bott i boksviten. Vad ska jag göra nu? Framför allt var ska jag bo?
Böcker är bostäder för mig. Jag vågade inte läsa i Skottland, jag var hemlös. Men ja, det är mitt eget fel.

Boken handlar också om rädslan för arvet. Signe är dotter till en bipolärt sjuk pappa.
Jag är helt uppslukad i det ämnet. Så undrbart (men ja så hemskt). Och Signe som också förvisade sig till en huvudstad i ett annat land ett tag. Suck jag får hitta något annat.

http://www.bok.nu/Kerstin_Thorvall/Fran_Signe_till_Alberte
Boken heter ”Från Signe till Alberte” av Kerstin Thorvall och Signe är Kerstin Thorvall.

En liten kroki från i onsdags.

Skottland

Blått var så blått. I lungorna, i luften, i regnet.
Vacker var du
fruktansvärd var du mot mig.

Jag tänker på dig. Blåmärken som liksom inte lossnat, fast dem inte syns mer.
Jag tänker på alla mina väskor. Planet som tillslut flög. Jag trodde inte på det.
Blått var så blått.
Men kallt, så kallt och jag så svag.

Pelikaner

Jag drömde att jordens alla pelikaner
Bestämde sig för att samtidigt flyga in en eller flera skyskrapor.
Resultatet jordbävningar och regn av krossat fönsterglas.
Varför drömmer jag så här?

2010 börjar med dagar då vi bara går och går genom Stockholm. Vitt vill krypa in i oss.

Men man är förberedd här. Det får vara kallt för det finns varma caféer att sitta på i timmar, tekoppar att fylla på och fylla på. Tankar och besvärligheter att reda ut.
Men jag är inte nöjd
Jag dör om jag inte får uppleva den där skogen igen.
Avstånden är så långa.

Orange rött

Strax innan jag åkte från Norrland kom min Faster och farmor.
Jag drabbades av något orangerött, verkligheten färgades av dem.
Trots att luften glimrade av kristaller, var jag varm.
Det berlinerblåa har försvunnit.
Visst ställer dem besvärliga frågor, men dem förstår.
I vintertåget vill frosten in, 25 minusgrader, hela Narnia vill till oss.
Men jag har mitt orangea omkring mig, som en varm sjal.
Hon är den varma orangea sjalen.