Blått var så blått. I lungorna, i luften, i regnet.
Vacker var du
fruktansvärd var du mot mig.
Jag tänker på dig. Blåmärken som liksom inte lossnat, fast dem inte syns mer.
Jag tänker på alla mina väskor. Planet som tillslut flög. Jag trodde inte på det.
Blått var så blått.
Men kallt, så kallt och jag så svag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar