Ört te

Sluta inte
Dansa

Låt mig få vara det gröna ögonblicket. Den gnistrande gröna rörelsen.
Ta min hand. Stora natt
Ån regnar över oss. Ut över armar och ben. Över magen, blå flodernas blodådror.
Lyser genom min för vita hy.
Låt mig och dig få vara den gröna dansen.


Jag försökte med ört te att bli en normal person. Jag kokade ägg, alldeles för länge och åt min frukost alldels för långsamt. Men sen lyssnade jag på ord. Gör så att jag kan äta fortare. Jag gillar bättre att prata.

Såg bilder.
Penslar och pennor. Ett hårspänne som är en trollslända. Och mitt urskogshår.
Jag försöker igen. Ört te, lite mjölk också. Jag försöker om jag promenerar. Långt bort. Underliga människor dyker upp.
Om jag skulle måla någonting kanske det skulle gå över, teckna en form som inte finns. Mellanrum.
Vanliga personer gillar att se på Tv-serier.
Det vore så enkelt.
Jag har ingen TV. Jag kan ingenting.
Jag kan inte alla de där namnen, jag blir inte lugn. Jag försöker med växter.
Sju sorters blommor.
Decadesnen botas av blommor.
Huvudverk botas inte av huvdverkstabletter. Åska botar sommarhetta.

Husdjurslistan (kommer längre ner på sidan)

Vad bor i mig?
En virvlande drake.

Jag ville nästan, nästan stanna. Jag kan springa omkring så bra.
Jag brukade gå från hus till hus. Så rastlös. Inga plats
Och nu går jag från land till land.

Det kommer att komma beslut. Jag måste välja en grej.
Jag gör en rangordning nu, så kan titta på det här sedan, när resultatet kommit in.

1.Tredimensionell form – arkitektur och design
2.Nyckelviskolan färg form och hantverk
3.Gerlesborgskolan måleri

Stockholms skolor, Jag kan bo i Uppsala om jag orkar. Jag kan springa runt lika mycket som nu.
Jag skulle till och med kunna göra något på Kalmar om jag vill.
En liten grej.
Jag vet inte Varför jag inte ville tillhöra Stockholm. (För ett tag sedan)

Sedan är det folkhögskolorna och dem kan jag inte rangordna.
Ölands skrivarskola (Som jag har kommit in på)
Ölands konstskola år 2
Lunnevads konstkola år 2 (jag var där, Skottland vibbar, nej jag vill hällre bo på Öland)
Biskop arnö skrivarskola (vet inte varför jag sökte, jätte svår skola, men den ligger på en ö med ett slott och nära Stockholm)

Kan jag?
Det bor vilda djur i mig.
Vill dem sova en natt. Kan jag skriva på en Ö i ett år? Är det, det som mina drakar behöver?
Eller måste jag bli vuxen, bo i en stad. Kanske till och med ensam?

Och efter allt det här kommer Uppsala Universitet.
Men jag har ju kommit in på en skola nu, så nej.
Men!
Jag tycker om att lära mig.
Men jag hatar det också. Jag hatar att inte få skapa.

Det finns Husdjur.
*Jag har en sjöhäst som simmar in och ut genom undervattensrummet.
*Pelle har eremit som bor i kollektivets bastu, för tillfället. Han är en även en slags beskyddare. Otroligt attraktiv för alla, men klär sig i Ica Luthagenpåsar. Långt skägg, långt hår. Vis. Hänger runt ån vissa kvällar.
*Malin har en Karl Johansvamp som hon bär på i ett terrarium.
*Karin har ett får.
*Kevin har tre fjärilar som sitter på hans axlar. En gul, att kommunicera med, en blå som läser människors tankar. En ögonfjäril. Bara Kevin vet vad den gör. Fjärilarna förpuppar sig under vintern i Kevins hår. (Därför bör han spara ut det lagom till vintern)
*Adams husdjur är Kevin.
*Lovisa har en flock vildhästar. Bara hon vet var dem är.
*Anna har kaniner, som följer henne för evigt. Dem blir fler, fler och fler…..
*Lova har svalor.
*Tor har en giraff som gillar att äta gamla herrcyklar (dem är lite syrligare än dam cyklar). Det är bra att ha en giraff i Uppsala!
*Simon har en huggorm.
*Sebbe har en humla som kan göra konster.

Nostalgia, längtans och känslans sjukdom.

Säg det ordet, den platsen och blicken försvinner
Jag är expert på nostalgi.
Jag vet hur man gör för att aldrig bli frisk, eller aldrig bli sjuk.
Jag behöver inte låta mig drabbas, jag låter dem andra drabbas.
Jag vill inte ha deras minnen. Den staden en gång.
Många år är värda mycket lite.
Tankarna går aldrig norrut.

Jag upprörs av staden, av landet.
Djur och växter
Ljud och dofter
Människor.

Jag botas av uppror.


Jag skriver hemtenta och reser till en konstskola.
Där upptäcker jag något märkligt, men inte skrämmande. På den här skolan rör sig människor som liknar dem på Edinburgh College of art.
Någon liknar någon med mycket rött hår, någon är min väninna Anna från Manchester (den här gången från Göteborg) Och lokalerna, även konsten känns skottland.
På Wik var det något annat. Kanske mer Stockholmsinfluerat. Eller mer dröm,
mer undervattensrum.
Jag är okej. Drabbas inte av ett uppror. Jag väntar och ser.

Hemtentan handlar om anorexia och jag upptäcker fruktansvärda saker.
Läser om en sjukdom
Kloros. 1800tales vackra sjukdom.
Medel och överklassens flickors ideal. Liten, ömtålig och vacker.
Samma sak som anorexia. Amerikanska läkare, som inte bekymrade sig, som tyckte att den var ett ideal inte ett problem. Friskhet var inte något beundransvärt, om man inte var pojke.
Kloros gav hög fertilitet trodde man. Nattsvarta 1800tal.

Jag känner mest för Stockholm.

Temat har varit ån. (Maj månad)

Temat har varit ån.
Jag skulle ha fallit ner i ån (det var nära), då hade kanske tema ån varit klart. Nu blir det aldrig klart. Ån drar till sig mig hela tiden och de konstigaste människorna dyker upp.
Kanske är det min röda kappa.

Jag hade en släkting som emigrerade på artonhundratalet.
Jag ska aldrig göra så.
Men jag är på väg för tredje gången. Men ingen flyttar väl mera för att försvinna. Jag ska stanna borta en liten stund, eller stanna i en viss närhet.
(Stockholm kanske) Stockholm var underbart. Parker som Paris.
Minns Parc Monceau.
Det fanns ett visst mörker över The Meadows. Jag var där på dagen men det var ändå alltid natt. The Meadawos är ett hav mellan gamla stan och studetbostadsområderna i Edinburgh. Det är inte min favorit park.
Jag skapade ett slags rörligt ljus som vandrade där om nätterna. Varför minns jag alla parker i Edinburgh så mörka?

I Köpenhamn finns min favorit park.

Prinsesstårtan och dess sällskaps historia.

Prinsesstårtan skapades omkring 1850. Ett bakverk: en tårta med grädde, tårtbotten och sylt inuti.

Men framförallt:

Grön marsipan och en röd ros ovanpå.

Man kan äta den hur man vill, men det finns sätt som är att föredra.

Den här artikeln, skall handla om de mytomspunna sällskap som uppkommit kring Prinsesstårteätandet. I seklets sista decennium började en kult spridas kring prinsesstårtan. Personer (från början bara män) som insett den stora njutningen i den gröna marsipanen började samlas i sällskap för att äta prinsesstårta. Dem kallas för Prinsar (nu också Prinsessor) Tillsammans gick dem till caféer och beställde in hela prinsesstårtor. Med fina silver eller guld redskap. (Med personens initialer inristade i) skär de vördnadsfullt ett snitt i marsipanskalet för att sedan rulla av det med en särskild rullare. Sen äter de upp marsipanen, bara marsipanen och ber kypare komma in för att slänga bort innehållet. Rosen är ansedd som den ultimata trofén och i sällskap får den av högst rang äta upp den. Dessa brukar kallas för Konungar eller Drottningar. Rosen tas av och läggs på ett särskilt silverfat innan den äts upp.Dessa ”prinsar” kan liknas vid de så kallade bratsen i dag som gillar att spruta bort champagne. Dock har det dem betydligt mer klass.

På 1990-talet uppkom det flera subkulturer till Prinsarna.

Prats som kan liknas väldigt mycket vid bratsen och är en slags wannabeprinsar Dem är egentligen inte ute efter att njuta av den underbara marsipanen utan gillar att se på när en så kallad ”vasall” eller som dem kallar dem ”inälvsätare” först äter upp innehållet i tårtan för att sen själva äta upp marsipanen. Vasallerna älskar innehållet, men gillar inte marsipanen och dessa två gruppar brukar oftast äta prinsesstårta tillsammans. Men att vara en vasall kan upplevas som något väldigt smutsigt och lågt stående i prinsesstårtans hierarki. Prinsar skulle aldrig falla sig i att låta en vassal äta upp innehållet först, det finns ingen stil i det tycker dem och är inte intresserad att låta andra förödmjuka sig. Däremot är det underförstått mellan prinsarna och kyparna att innehållet inte ska slängas (fast det utåt sätt ser ut så) utan ges i hemlighet till vasallerna efftråt.

Prinsarna har sin första prinsesstårteafton andra söndagen i maj och skall påbörjat så nära klockslaget fem som möjligt. Processen är utdragen och skall inte avslutas fören vid sju. Då dricks det vanligtvis några glas absint eller eventuellt champagne. Detta är en del av ritualen. Sedan återkommer det en afton varje söndag andra veckan i månaden fram till hösten. Maj är den stora invigningsaftonen för säsongen och en av de mest betydelsefullaste. I juli, finns det möjlighet att inviga nya personer i sällskapet. Dock kan sägas att det är omöjligt att fejka att man gillar marsipan om man inte gör det (det är mycket vanligt att folk vill vara med i alla fall, för dessa sällskap brukar ha höga positioner i samhället. De kan ses som hemliga ordnar). Prinsarna märker direkt. Prinsesstårteätandet hade sin kulmen vid 1910 och dog i slutet av tjugotalet nästan ut. Troligtvis på grund av depressionen. I slutet av 1980 kommer en renässansen. Mycket svaga, nästan hemliga förgreningar från förr börjar blomma upp igen.

Olika sällskap har lite olika regler och riter, vissa är mer anrika än andra och några få har sina rötter från de första sällskap som bildades 1890.

”Rosenkavaljerna” Den anrikaste och äldsta gruppen, med högst rang som i princip är vördnade av alla andra grupper. Dessa är mycket noga med hur riten skall gå till. Reglerna är dem ursprungliga och dem är ytterst eleganta i sitt sätt och sin stil i ätandet. Dem klär sig stilfullt i svart. På 1800-talet var det höghatt som gällde idag nästa samma sak fast mer tidsenligt. Männen har mustasch. I knapphålet har dem en röd ros. En monolokel används för att se så att rosen är av den kvalitén som den ska vara. August Strindberg sägs ha varit konungen i ett roskavljersällskap, men på grund av okända omständigheter övergav han gruppen till förmån för ett annat sällskap jag återkommer till. Rosenkavaljerna finns kvar idag och är lika högt ansedda som då. Dem brukar vara akademiska och intellektuella män och kvinnor. Diskuterar gärna politiska frågor på sina aftnar. Det ska funnits ett särskilt rum i ett särskilt café de ofta återkom till. ”Det gröna rummet” men var det har funnits är det ingen som vet eller vill berätta.

”Törnrosbröderna” Inte lika strikta och stränga som Roskavaljererna. Brukar även kallas för marsipanbohmerna. Dem har oftast konstnärliga intressen. Är poeter, musikaliska eller konstnärer. Dem har ett avslappnat sätt, men klär sig också mycket stillfullt, men färggladare med exempelvis vackra sjalar med broderade törnrosor på. Skulle inte utesluta en medlem som inte gillade marsipan, dem uppskattar människor med intressanta samtal, men är naturligtvis i första hand ett marsipanälskande sällskap. Rött vin dricks gärna både till och efteråt. I stället för kaffe, men även absint passar dessa damer och herrar. Törnrosbröderna intresserar sig inte för att strida med Rosenkavaljerna om tronen som den mest aktade prinsesstårtesällskap. Salvador Dali var medlem i detta sällskap och var en av de få personer utanför Sverige som invigts i prinsesstårteätandet. Hans mustasch var ett mode som gick bland alla männen i gruppen. Både konstnärsparen Isac Grünewald, Kerstin Hjertén och Karin och Carl Larson var medlemmar i Törnrosbröderna.

Det tredje sällskapet jag ska pressentera är det sällskap som det finns minst fakta om.

”Blåa tårtans systrar och bröder” Det är det hemligaste sällskapet och hur deras riter exakt går till är inte känt. Detta sällskap är det som Strindberg valde att gå med i när han gick ur ronsenkavaljererna. Det är ett spirituellt sällskap med fokus på andevärlden. Det talas om att deras aftnar egentligen mer liknar seanser och dem ligger lite senare på kvällen en vad som är brukligt. Deras prinsesstårta är Blå. Bland annatspår dem i grädde och var inspirerade av Swedenborg.

Andra kända prinsar och prinsessor är:

Selma Lagerlöf som först var en trönrsobror, men som blev invigd i Rosenkavaljerna när det blev tillåtet för kvinnor att vara med. Hon blev aldrig drottning, men förde dem intressantaste samtalen i hennes sällskap.

Sven Hedin var medlem i Rosenkavaljerna. Han hade ett hett temperament och kunde om marsipanen inte var tillräkligt god ställa till med en scen. Med ett häftigt snitt i tårtan kunde han resa sig upp och få hela sällskapet med sig. En sådan händelse skulle vara förödande för det konditori eller café som drabbats. Det sägs även att han skvätt grädde på ett annat sällskap som valt att besöka det som han kallar för ”sitt” konditori vid samma tillfälle som hans sällskap kommit dit.

Verner von Heidenstam hade ett kort och misslyckat medlemskap i Rosenkavaljerna. Han ville bli invigd eftersom han visste att det förekom intressanta samtal på dessa aftnar som han ville delta i dock uppskattade han inte marsipan, faktiskt avskydde han det. Men höll god min i tre aftnar, men blev under den tredje och sista aftonen upptäckt av de andra och utsparkad . En sorglig historia.

De flesta prinsar och prinsessor (förutom dem i törnrobrodergruppen) har som mål att någon gång bli medlem i ett rosenkavljersällskap. Och uppnå konunga- eller drottning status. Ofta råder det rivalitet mellan olika grupper, men alla vet att ”Rosenkavaljerna” är dem högsta i rang och det är onödigt att ens yttra ett nedsätta ord mot dem. Tysta strider kan förekomma då två sällskap råkat hamna på samma café samtidigt. De har förekommit dueller (verktygen kan användas som vapen) men det är ovanligt. Vid något tillfälle har dödsfall inträffat.

I dag finns ett sjutiotal sällskap med olika inriktningar. pratssällskap är nästan lika vanliga som prinssällskap. Det finns även vasaller som bildat föreningar. Och det är vanligt att sällskap hittar på helt nya regler som aldrig skull godtjänas i de gamla goda tiderna.

Säde och Saras filosofi runt prinsesstårtans fantastiska historia. En maj eftermiddag i Stockholm med prinsesstårta på vårt favorit café.

Det blå huset

Det regnade och det var fint.
Det var en utomhus koncert.
På musiken regnade det, på publiken också. Men alla var kvar. Jag minns gasig sol. Minns hur vi låg i gräset under lummiga träd. Midsommarnattsmystik i maj. Jag tror det var vitvinsvinboxar (Sådant skulle inte falla mig in nu)
Minns en klänning som var vit och blå. Berlinsk. Du hänger på min vägg. Men när kommer du få upplevas igen? Du är född i Berlin men levde i Skogen. Rådjur konst och kärlek.
Berlin är vad som var efter Berlin.
Det är en liten atmosfär, som aldrig dör.

Men nu finns ett blått hus. Jag älskar detta hus. Jugend och ljusblått som Prag.
Hela Luthagen blir blått.
Jag skulle aldrig kunna tänka mig att bo i Uppsala om det blå huset inte fanns. Inga blåa stadsdelar.
Ingen flytande Luthagsatmosfären eller midnattspromenad.























Åtta blev/blir summan av antal sökta linjer för hösten (då räknar jag inte med de högskoleprogramm/kurser jag sökt.) Prosseduren fortsätter fram till 3 juni. En skola utanför Linköping vill ha mig i sin process, en skola på Lidingö(min favorit) ska få dubbel uppsättning arbetsprover på torsdag och den sista ska få sina saker i juni i Hjorthagen.
Stockholm vore de lättsammaste. Med Stockholm skulle jag få behålla mitt blåa hus och få ha mina vänner nära. Annars kan jag hamna på Öland, i Skåne, Linköping eller på en liten Ö.
Jag ska bo i Sverige.

Jag tänker för mycket på identitet. Är rädd för att uppslukas av något fel och bli något jag inte ska vara. Därför måste jag ha många.
Många städer, många länder.
Många människor. Berlinska klänningar och Skotska.
En växt i fönstret (växten är en atmosfär, du är en atmosfär) och melankolin är borta. Anden jag var i går glömms bort. Nu är jag en sådan som plockar blommor. Bara en sådan, helst i Luthagen. I det blåa husets park.

Wikänglar

Jag vill läsa den där boken om det förgiftade träsket. Grodfrun som inte vågade somna.
Om flickan som var en häxa för att hon hade rött hår och gröna ögon. Vilken bok var det?

Sen vill jag läsa om det barnet som försvann från sina föräldrar. Jag tror det var när de reste genom skogen i en droska. Barnet som var en flicka, kom till skogen och möttes av en annan flicka som kunde behärska alla naturens makter. Skogsflickan fick den andra flickan att glömma det andra livet. Jag tyckte den var så sorglig. Var det Selma Lagerlöf?
Jag har aldrig funnit de böckerna igen.
Har jag drömt dem?


Det blir rätt fånigt när man översätter min text med översättnings applikationer. Men det är rätt lustigt att läsa. Underhållande.
Vi hade en diskussion om språk. Svenska var ett språk som innehöll mycket stämningsläge i sina ord. Luddiga betydelser. Medan engelska var ett mer precist språk. Jag är inte så precis. Undra om jag blir som min text blir när man vill förstå mig. När man vill översätta mig?

Den tredje saken jag ville ta upp.
Snart är det Wikdagen. Jag ska nog åka dit. Förra året ville jag inte, men hade en uppgift. Jag ville finna min bildlärare Karin för att be henne vara min referens för min ansökan till Skottland. Jag och Adam jagade henne. Fann henne tillslut och jag kom till Skottland. Då behövde jag nog en uppgift.
Jag konstaterade att dem var wikänglar. Någonting önskvärt egentligen. Oförstörda av någonting jag inte kan beskriva.
Ibland steg man ner från Wikhimmelen för att titta på människorna, för att fika på Ofvandals. Som etnologer studera dem.
Men man kan inte vara Wikängel om man ska klara sig sedan. Jag var det nog i ett halvår efter Wik. (Eller är jag det fortfarande jag reste till Skottland? Jag vill gå konstskola igen eller vill jag skriva i en skrivarskog. Skriva träd och skriva djur. Nej det går inte att vara Wikängel.
Jag vill inte skydda mig sådär.

Undergångs encyklopedi

Fyrisån
Den ända tänkbara flyktvägen om det värsta skulle inträffa. Någonstans längs ån finns en flyktbåt.
Från Fyrisån kommer även en annan katastrof. Vattnet, som stiger om vårarna.

Iminami
Någonting mycket värre än en tsunami.
Orsakars antagligen av ett stort vulkanutbrott eller ett meteoritslag i havet. Det kan skölja bort hela länder och befolkningar. Dinosaurierna försvann från jorden, mycket troligt på grund av detta.

Island
Landet gick under, ekonomin föll.
Och deras vulkaner sprider sin aska över oss.
Vatnajökull smälter
Eyjafjallajökull

Maldiverna.
Ett örike byggd på ett korallrev som sakta vittrar sönder.
Havsnivån stiger och stiger.
Maldivernas högsta punkt är två och en halv meter över havet.
Om hundra år har vattnet stigit över öarnas yta, om inte en liten flodvåg hinner skölja bort landet innan dess.

Tove Jansson.
Kometen kommer, farlig midsommar.
Sent i november. Detta är katastrofernas författarinna. My klarar sig nog, hon sitter på Snusmumrikens hatt. Mymlan släpper ut håret och dansar.
Hon vill dansa på en blommande äng. Bara det är en katastrof.

Undergångsrummet/pumphuset:
Vid Islandsfallet, Fyrisån. Står ett gammalt Pumphus.
Det går bara att se in genom fönstren, för musset är alltid stängt. Men man kan se maskiner, rör med bubblor som rör sig.
Troligen är detta rum det som styr floden eller som styr allt. Om ån ska svämma över. Om haven ska svämma över. Detta är undergångsrummet. Och jag kommer aldrig in.

Undervattemnsrummet?
Vilken roll undervattensrummet spelar vet jag inte.

Husbåten

Jag bor på en husbåt
Det finns en å som flyter genom alla länder.
Ån är blodomloppet
Artärerna, ådrorna som förgrenar sig.
Ån är ett hav
Jag ser inget land.

I båtens största rum hänger mormors kristallkrona
Det är en sal, en guppande banketthall.
En gumma, spinner garn, för bortom månader av sommar kommer vinter.
Då bor vi vid strandkanten av en stad i vår båt.
En rumänsk by eller en Irländsk huvudstad.
Du får följa med
Vi plockar upp dig vid Rio Negros flodkant
Jag tar med mig dig.
Jag är långt borta nu.

Fabriker släpper ut sina gifter
Vattnets färger är oidentifierbart
Vattnet går att dricka
I Ett annat land. Donau och Volga.
Min flod heter Nilen, Klarälven och en liten bäck på landsbygden.

En natt kommer flickan som har rymt.
Hon med slöjorna och sjalarna.
Jag tycker om hennes hår. Det slingrar och kryper.
Slöjorna har hon framför sina ord. Hon ville inte försöka, men kom till oss ändå.
Sjalens är hennes måleri, det fladdrar i vinden.
Hon vill söderut.

Lite olika platser

I Uppsala känner jag mig för svår
Obegriplig.
Gnällig
Känslig

I östersund känner jag mig för oinspirerad
Färgglad
Vegitarisk
Ömtålig

I Edinburgh känner jag mig för busig
Oartig
Radikal
Flirtig

I Stockholm är jag rädd för att känna mig fången
Målinriktad
Anonym
oinspirerad

Jag har haft en perioder av småstads och landet romantiseringar i mitt huvud.
Jag har velat gå över broarna, över ån många gånger.
Till små caféer och teatrar. Men kommer jag ända bort till Gränby, ryser jag. Då har verkligheten blivit för påtaglig. Då vill jag skrota alla mina framtidsplaner.
Då skulle jag kunna bo i råttans min hyresvärds palats i gamla stan. I mörkaste Edinburgh igen.
Men bortsätt från det.
Över ån
Till Stockholm, min flyktstad, min en gång i veckan hemstad.
Över ån, till verklighet. Till vardag.

Det är bara drömmerier, jag vill bara ha något som inte finns. Jag bor perfekt på Johannesgatan. Det finns ingen bättre plats för mig.
Jag gillar att höra sång och skratt om natten. Cyklar och skrik på engelska
Jag gillar att höra barnrop.
Allra mest gillar jag att höra bankande på ett hus som staden bygger på om förmiddagarna.
Byggljud mmmmmm Det smakar gott, smakar citronpaj!

Vill stanna.
Kan jag bo i två städer samtidigt?
Nyckelvikskolan är en högt ansedd skola. Svår, svår att lyckas komma in på .
Men kan jag pendla dit?
Kan jag?
Lidingö

Eller låter jag mig dras ner i djupet av svarta himlar. Stirrande rådjur och vatten, vatten igen.
Långt borta. Inga städer.
Konstbubbla.

Jag har sökt bildlärarprogrammet också. Det hör till ett av mina vanligaste grubblerier.
Fast det skulle passa bättre efter ett år på konstskola.

Grubblerinatt.

Floden

Jag uppfann henne för att förklara. Rået som nu sitter och läser vid floden. Förklara för mig varför jag går till den melankoliska blodådran som rinner genom staden Förklara allt vatten Förklara upprördheten, förklara känsligheten. Förklara stormen en blick ger mig

en vibb

en atmosfär från en människa.

Förklara hennes starka krafter och förklara honnom.

Valborgsrået

Jag kanske slutar med valborg, jag kanske börjar med något annat i stället. För länge sedan var det jag och Pappa på första maj.

I en annan stad en annan gång ska jag bli den personen igen.

Trösta mig

Jag faller ner i vattnet. Till svarta djup.

Till blåagröna timmar.

Blått halsband.

Jag vill ha floden runt min hals. Pärlor att lysa solen genom.