När jag trodde att jag var på väg slår en wikvåg kraftigt emot mig.
Tungt och allvarsamt.
Vem har du blivit?
Du skulle inte vara så där!
Natur
Jag minns att jag kunde välja att fortsätta där inga lampor lyste upp.
Mörkret värmde trotts ruggiga höstnätter.
Ett steg till och allt var kolsvart
Jag berättade morbida skrönor och förlorade mina promenadkompisar.
Det området är förlorat nu.
Det kommer tillbaka i kväll,
det vill uppfostra mig, skälla på mig!
Men är jag inte bättre nu? Vad är förlorat?
1 kommentar:
Du ska vara precis sådär.
Ditt förflutna vet inte det du vet,
ditt förflutna är ett barn på en mystisk promenad i naturen.
Men ditt äventyr
har växt sig mycket större än så.
Nya mörker att famla i
på stigar du aldrig gått.
Promenadkompisarna får nya ansikten och sagorna förändras.
Bär med dig det dekadenta, det morbida, det mystiska och sagolika i din kappsäck.
Och saknar du oss, finns det en höjd. Namnet är Arthur's Seat. Klättra upp dit, med vin, och tänk på oss i låtsasstaden. Tänk på framsteg, snesteg, lycka och tårar. Tänk på ett fönster, sjungande studenter, vin och poesi.
Jag kommer att sakna dig Sara, och lovar att komma och hälsa på.
Din blogg är väldigt fin, min behöver klart rustas upp. Nu är min kommentar nog längre än ditt inlägg:)
Skicka en kommentar