En stor röd blomma växer i vår trädgård.
Det är ett tio år gammalt ogräs. En dag vill mamma ta bort den. Men rötterna måste dränkas i olivolja, annars sprider den sig. Jag vill för mammas skull att den hemska blomman ska försvinna.
Varför kommer hon gråtandes tillbaka?
Någonstans missade hon blommans rötter, när hon skulle gräva upp den med en spade och träffade en katt.
Mardrömmen påminner mig om Frida Kahlo.
Jag vet inte hur jag ska måla surrealismen just nu, men skriva den. Jag skriver den gärna. Torts att den är otäck.
Jag väntar på det nya året, första dagen. 1 Januari kom vårkänslan. Så tidigt ska jag inte behöva drabbas av vår. Men jag tänker på blommor. Snälla blommor, tulpaner från ica.
Och dekadenta blombuketter för att trolla bort andar ur mitt rum.
Den stora röda blomman var inte en vårdröm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar