Jag bakar kakor med mitt liv

När reflekterar jag? Analyserar existensialismen i det här?
Jag läser inte brevet jag fick för över två veckor sedan.
Jag vågar inte föreställa mig "hemma" och Mamma som målar tavlor. Jag saknar henne, men den världen finns inte mer.
Jag vågar inte längta efter våren (Men jag stal min rumkompis misskötta tulpaner)
Det ligger väl i mitt undermedvetna. I undervattensvärldar och gror...
Jag borde förstått att allt skulle gå fel idag, då CDspelaren inte fungerade.
(Jag hade tänkt mig något gammaldags och förfärligt till mitt Café. Glommy Sunday)
För det var Söndag som alltid.
Jag lyssnade inte.

I bland tänker jag på tomheten som kommer att komma, när "festen" är över och all energi liksom tagit slut. Vad ska jag fylla den med?

Jag bakar kakor med mitt liv och styr över fransmän och australiensare.
som sköter mitt Cafe.
På nätterna
är jag inte där jag borde vara.
Frågan är: Hur orkar jag?