Längst ner, en sjövarelse. Bland maneter och mörker.
Ett vattendrag av gredelint, av alkoholism blöder i havet. Jag smakar lite.
För jag vill vara så där lila inuti.
Om dagen är ett måleri.
Så märkte jag hur jag saknade en färg. Då åker jag till Stockholm. En ny människa, lite kadmium gult.
Färgnyanser= Känsloströmningar.
Uppsala är fullt av människor som är aggressivt taktiska och framåt. Lyckade. Jag hinner inte äns se deras färger. De pratar så högt, jag hör inte. Kanske lyssnar jag inte.
Jag vill omringas av människor, med något inuti.
Jag målar för att bli mig själv. Taktsikt skulle det aldrig gå.
Jag skriver för jag svärmar över av färger.
Emelie, kanske är en näktergal.
Du skriver i för sig, sjunger inte. Men jag tror att du skriver näktergalens sång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar