En fransk sommardag

”Jag är arg” sa jag till Pelle.
”Det är roligt att du säger det, när du ler så mycket samtidigt.”

Jag är väl inte arg egentligen, men det skulle vara så roligt att pröva någon gång.
I undervattensrummet finns dem, känslorna som svämmar över ibland. Läste det jag skrev i Edinburgh. Jag vill nog inte åka dit igen någonsin ingen, men ändå tycker jag om platsen. Vill bara komma ihåg. Inte känna på riktigt.
Hur ska vi vara mot varandra? Storbritannien och jag?
Jag minns äventyr och skönhet. Jag tycker om dig? Men vill aldrig träffa dig igen.
Gärna läsa om dig, se bilder. Men du får inte finnas på riktigt.
Det som irriterar mig är att jag får fortfarande mail och vänförfrågningar från människor jag mött där. Jag finns inte längre!
Idag hade min föreläsare en skottskrytig killt.
Det är okej. Tillåtet.
Det är inte samma sak som att höra dem spela säckpipa varje dag på gatorna i Edinburgh.

Jag glömde mitt kårlegg i Stockholm, först hade jag tänkt åka och hämta det. (utan det kommer man inte in på Uppsalas nationer, där jag i för sig inte varit på ett tag nu)
Men jag hade tänkt hämta det som sagt, men min vän Caroline har en bättre idé.
Hon tycker att jag ska starta en egen klubb. (I mitt rum?) ja, på st. Johannesgatan.
Med konceptet: franskt, en sommardag. ”om killar ska få komma in måste de ha mustasch”
Blommigt och bohemiskt, franskt och mustasch. Man har sommarklänning på sig eller en ljus kostym. Kanske en hatt, en stråhatt eller ett blommigt långt och ovårdat vackert hår.
Fiol, dragspel.
Snusmumriken hör till också.
Och det serveras bara rosévin.
Detta är en mix av våra idéer. Vi har inte riktigt samma åsikter.














Jag tänker på Elvira Madigan
Och nu kan jag drömma, visst om Frankrike, Ryssland om jag vill.
Men jag tänker mest på Sverige.
På landet.
Jag har inte underöskt saken, men men det är så lätt att tro att där utanför på landet är det vår.
Jag tror att det smälter från taken och tussilago i dikena. Hästar och får.
Det är som allt det där andra jag alltid tror. Att där händer det!
Där jag inte här.
Jag är mitt i stan. Alltid mitt i stan.