måndag 22 mars 2010

Insomni

Efter en sömnlös natt
Möblerade jag om mitt rum. (Om jag placerar sängen så att ljuset och ljuden utifrån inte kommer på mig, kanske jag kan sova bättre?)
Det kändes som att en liten del av mig dog.
Vad ska göra utan min asymmetri?
Vem är jag utan den?
Tänk att detta kan göra mig så ledsen.
Jag tvekar.
Jag sover nog lättare så här men
Kan jag leva så här?


Flera timmar senare, en annan dag:
Jag prövar något nytt. För jag kan inte leva så där. (Sängen måste ha kontakt med fönstret, Det är ju poesifönstret över St johannesgatan.)
Och nu har det blivit sent igen, fast jag borde vara trött. Jag tänker på texten jag skriver, teckningar jag vill teckna. Jag tänker på konst.
Konstant. Jag är upprörd, överväldigad, känslig.
Inspirerad. Det är den finaste känslan, men den svåraste. Vad ska man göra med kraften, när man borde sova och spara all konstnärlighet, till en annan dag?
Det finns musik just nu, koncerter. Det finns teaterföreställningar, mycket tänker jag på föreställningen av Uppsalas dansteater, med den vackra scenografin, med stickningen/väven som hängde över scenen, med ett levande landskap, med varelser som rörde sig och levde i den.
Då tänker jag att Nyckelvikskolan skulle kunna leda mig dit. Det är ett alternativ.
Jag tänker på barnböcker.
Barnboks illustratör och författare. Men allt jag hittar på är så svart, vuxen svart, inte barnsvart?
Fast de finaste barnböckerna vilar i mörker. Tove Jansson. Men tycker barn om sådana böcker? Det är vuxenbarnböcker.



















Inspirerad
Människor
Jag blir en helt annan person, jag blir lycklig av fika på Ovfandals mitt hjärta i Uppsala.
En gång var du målet om söndagarnas och lördagsflykterna från Wik. Så ska en Söndag vara!
Människor, ni gör så vackra saker.
Människor, jag blir så tom.

Olyckligast blir jag när folk följer en trist trend. När alla blir kopior. Marinblått. Det var en hemsk dag. Varenda kille jag mötte i stan, hade en marinblå jacka.

Nästa vecka åker jag med en vän på ett eget arrangerat studiebesök på Idun Lovens konstskola.

Det ser jag allra mest framemot.

Inga kommentarer: