Det är iskallt nu, för havet forsar genom mig.
Stänkande salt vatten. Varför är jag så rädd för vart det ska driva mig. För vilka sidor av mig som inte ska få finnas kvar och vilka sidor som aldrig ska få upptäckas.
Jag har bara mammas röda sjal.
Och nu tänker jag på höstpalatset, varma gröna skuggor, i kungliga botaniska trädgården där bortom havet.
En annan stad har planterats i mitt huvud.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar