Vi plockade äpplen och de krusbär som fanns kvar då.
Sju koppar kaffe, att dricka på ett dansgolv.
Och så drömmer jag..
Jag försvara mig med: poesikvällar. Jag försvarar mig med caféer. Tror på rödvinskvällar i mitt fönster. Teckna kroki, dansa klezmer. ”Lyssna till djuren”
Tror på min gata, med förtjusta cyklister och kullerstenar. Vill bara bo på en gata med kullerstenar.
Alla gröna minnen slår emot långt senare.
Alla erbjudna platser. Allt som väljs bort.
JAG vill vara barfota I gräset denna natt.!
Är det en förlorad värld?
Jag kunde inte leva i två länder.
Jag kunde inte klyva mig och mina tankar på det viset. Jag tänker alltid på dem som emigrerade i praktiken för hundra år och ännu längre tillbaka (jag emigrerade i idén)
Och att fly.
Att inte han någon plats. Nu vill jag dra in hela världen i den här texten! Frankrikes brott mot romerna osv.
Att inte få någon plats. Vilken otacksam varelse jag är som får ångest av en tillvaro med för många platser.
Och nu har det blivit svårare och svårare att öppnas upp för något. Jag vill sluta mig i min gamla idévärld, jag vill inte visa vem jag är.
Min röda sjal är borta.
Jag har en försvarsmekanism som inte fungerar.
Ett tunt garn som slits av. Jag vill klara mig.
Jag vill ha mer som kan skydda mig mot den instabila staden.
Jag har räknat upp filmer jag vill se:
Mörkgröna platser, ruttnande träd. Skolvärldar. England, Skottland!
Den botaniska trädgården återkommer
Och alla hemska böcker.
Jag tänker hela tiden ”Vem skulle jag ha varit där?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar