Verklighetsflykttörstande tid

”Sov nu lilla vän, du är så svart och vit, snart vaknar du i färg” Emil Jensen.

Egentligen vill jag åter läsa ”Den hemliga historien”
En mörkgrön fruktansvärd bok. Jag befinner mig i en verklighetsflykttörstande tid.
Jag tog inte emot dessa platser som erbjöds mig en gång. Gröna mörka skuggor.
Jag saknar min nostalgi. Den fruktansvärda känslan.
Jag är i andra stormar nu.
Jag köpte en liten klöver växt. Vem är du?
Ett litet Irland, eller mörka Skottland. Jag saknar verkligen naturen.
Landsbygdens svarta natt. Saknar ugglor.
Synestesin blir starkare
Oktobers röda sjal. Värmande färger i bokstavskombination.
Färgerna blir viktigare.
Tittar jag på sjalen kan färgen skydda mig från den gråa tanke som just utryckts bredvid mig,
De svartvita orden.
Eller de gråa böcker, gråa former jag möter.
Mammas röda sjal, är som ett glas rött vin. Det är vad intrycken ger mig. Den färgen måste spridas, användas. Tänkas på.

Vi delar nog inte känslan av ett iskallt hav
omkring oss.
Vi delar nog inte Titanics och Estonias förlisningar. Du är nog inte rädd för att tappa bort dig i mig.
Eller i det här livet, den här staden som jag.
Runt omkring finns den svarta vildmarken. Den vill jag inte se.
Jag klarar mig ifrån den om jag får promenera bland intryck. Om jag får röra dem, lukta och höra dem Om jag får använda dem
Om det målas något annat framför mina ögon så ser jag inte den svarta vildmarken.
Jag vill spara allt.
Någon måste vakta dessa skatter, annars vissnar dem.
Kan du göra det?

Och sen ta dem härifrån.