Köper jag tulpaner.
Och fryser hela dagen. Dricker mängder med grönt te.
Ritual som skapades i Skottland, när råttan fick mig att rusa ut i Edinburghs natt till en vän.
Jag vill simma bort i svarta hav av lantligt mörker som en gång fanns.
Som när vi gick på stigen.
Vi tre.
Kanske var det då som livet var tillräkligt. Just då.
Så många snäckor som dog, som krossades av våra fötter i natten. Jag såg dem inte, men hörde. Kraset.
Då var vi nära.
Det finns ingenstans att ta vägen, utom in mörkret.
Och det är så svart att det är varmt. Så vill jag att det ska vara!
Ju svartare desto längre in i oss själva kommer vi.
Eller är det i tecknandet av en kroki. Eller en liten färg.
Ett liten blå eller orange känsla som sveper förbi.
Just nu vet jag inte alls. Just nu hittar jag inte.
Tulpanerna står i en vas i mitt rum och jag undrar vad som är fel?
Vad som fick mig att köpa dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar