Ateljésalar av många olika slag.
Jag har sätt Mackintosh som jag tycker är en av de bästa.
Jag vet hur mycket bättre det skulle kunna vara.
Svårt är också borden och stolarna. När dem står fel.
Jag sitter förtryckt bakom bordet.
Nedtryckt högt upp i en stol. Och åstadkommer ingenting. Det här rummet tror inte på frihet.
Jag vet inte vad det tror på.
Hemma är så fint.
Jag sitter i skräddarställning på golvet, i en filt. Kanske med en katt. Hemma har jag krokier på väggarna, staffli och mattan som mamma har vävt. Fast hemma är mitt eget, där får det vara hur som helst. Jag vet att jag kan stå för det.
Och jag kan välja att göra utflykter och promenader till de platser som stimulerar mig.Skolbarn är hänvisade till sina skolor, och de höga stolarna bakom de höga borden.
Men i rummen som inte är mina, kan jag inte stå för den nedtryckande atmosfären. Vad ska jag göra?
Öppna en konstskola i mumindalen?
Charles Rennie Mackintosh`s Glasgow school of art bibliotek.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar