Institutionen

När någon, skriver att de ska resa till Göteborg, till bokmässan, till en vän, en mormor..
Verkar dem alltid så lyckliga.
Som att dem är på väg hem.
För mig är det alldeles för långt bort.

”…Så gärna jag skulle slänga av mig
Den slitna barnhemsklänningen
Av djävulshud, manchester, det starkaste
Fattigmanstyget
Buret av så många flickor
Före mig….” Nijolé Miliauskaiteé

Internatskolan
Den här dagen tänker du inte på det.
Att det gör ont.
Att vara innanför den gröna dörren. Att känna lukten av bröd.
Att äta det. Den här dagen var det enkelt att göra uppgiften. Räkna ut, översätta förstå.
Mamma har stickat dina röda vantar.
Annars är kläderna grå. Lika dana som dem andras.
För att ni ska smälta ihop, smälta samma i en institution.
Där musiken är den samma. Lyssna och förstå. Uppskatta det.
Men hemma finns ett handskrivet brev som du har glömt. En väninna söderut, berättar om dig innan det slutade att göra ont. Bokstäverna slingrar sig i formationer, det står inte där rakt ut. Men den lilla rörelsen i penna skrattar åt ett minne och gråter åt annat.
Du är inte den du var förut. Vad har hänt?
Och när slutade du att läsa dina brev?

























Från filmen Cracks.
Första dagen på min skola.
Bolandskolan ett praktiskt gymnasium i Uppsala.
Har jag auskulterat matte, historia och teater. Endast teaterlektionen gjorde mig lycklig.
Och trotsigt tänker jag att jag aldrig kan tänka mig att undervisa i något annat än estetiska ämnen. Aldrig
Men så enkelt är det inte.
Jag skulle bli lärare i bild och poesi om det gick.
Eller så skulle jag läsa högt ur "pappan och havet".
Någonting måste jag göra för att ta mig ur.
Jag dricker några koppar kaffe och pratar en mystisk kväll på Norrlands och längtar till nästa krokilektion.
4 dagar kvar nu, tur att det finns svart magi att dricka ur en liten kopp.