Att inspireras av.
Som varma sjalar.
För jag är mörkrädd och frysen i juni.
Det blir enklare för mig om jag definierar er som spökkrabbor:
”Spökkrabbor kryper bara upp ur sina hålor vid särskilda tillfällen, för att äta och för att fortplanta sig.
De skulle antagligen inte komma på tanken att ta en promenad, arbeta, bara träffa någon, umgås”
Göran Dahlberg
Texten är hämtad från en bok om spöken som heter ”Att umgås med spöken”
Jag har här hittat ett lämpligt djur att föreställa mig det tillstånd som jag är mest rädd för.
jag skulle vilja vara bekväm med att inte göra något, men jag kan inte. Jag kan inte vara en spökkrabba. Jag kan inte ens bo i bara en stad, om en stad nu kunde vara en sådan spökkrabbehåla.
Inte ens i hela Skottland är jag nöjd. Ett helt land att vara en spökkrabba i, om man vill.
Spökkrabbor sugs ner i svarta hål.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar