Vi sitter på taken snart. Domkyrkotornens höga tak.
Vi börjar flaxa med armarna av nervositet.
Vi väntar på svar.
Snart blir vi till fåglar. Armarna blir vingar. Det finns så många fåglar i Uppsala.
Många ligger döda, krossade av fönsterrutor.
Fågelskelätt.
Jag hoppas vi får ett svar. Annars ska jag bli presenterad av Lova för hennes svalor.
Då är jag inte är ensam där ute i fågelvärlden. Jag kanske kan skapa ett kontaktnät av svalor.
Fast jag vill nog helst hänga med Ugglor.
Jag ska inte till Skottland, jag ska vara riktigt nära.
Inte äns Öland fick mig.
Jag tror att glasrutan krossades för att vinden i mig ville slå upp det.
Som förra gången.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar