Förtränger vackra Norrlandssommar. Jag vet att det tar mig så lång tid att åka dit ändå.
Längre tid än för andra.
Norrland var den kokande sjön. Min mardröm.
Resan dit tar fyra år.
Den tiden är mitt försvar.
Men sjön är mitt ansvar. Den kokar över. De vilda djuren blir aggressivare och fler.
De värsta är björnarna. Jag kan inte räknas, beröras, behövas. Synnerligen inte angås.
Säger jag.
De viktigaste är fåglarna. Pärleugglornas barn.
De sitter i träden och tittar. Jag rår över dem. Men inte nu längre.
De hör till sjön.
Jag förtränger.
Jag kommer inte ihåg någon. Jag tänker inte på någon.
Jag är upptagen.
Jag reser aldrig hem.
Jag glömde att det fanns pärleugglor.
Jag vill klara mig ändå utan dem. Fyra år är väldigt lång tid. Det är min ursäkt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar