Den där sjön, hade ett vatten som brukade vara kallt.
Men nu var det varmt.
Eftersom jag aldrig kom tillbaka färgades vattnet grått och blev alldeles för Varmt.
Sen kunde jag inte rädda det.
Sjön
Det var inte trådarna i hjärnan som brann upp, utan en plats som tillhörde min pappa, trodde jag.
En verkstad. Jag var rädd för att det var sjön, med sitt alldels för varma vatten.
Elden brann nära, men allting klarade sig.
Och jag kan åka hem.
Men jag låter sjön koka!
I Uppsala har jag skapat en dålig relation till vatten fåglar.
Jag förtjänar det alldeles säkert. Det märkligaste som hände var när vi satt vid strand kanten och jag såg bort en kort stund och sedan kände hur någon bet mig i stortån. Det var en and.
Jag mår så bra bland alla spöken, tror jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar