Påsklov

Din blåa skjorta är för blå för mig, för sann. Ljusblåa himmel.

Okej, så jag reser ingenstans, jag stannar kvar hos mig själv.
Då upptäcker jag
Ån
Skimrar, plaskar med fågel.
Vi går på alvarets sida. Jag tar dig på alvar.
Det är fint att stanna, när alla andra ger sig iväg, det är fint att stanna, när man ska vara någon annan stans. Caroline säger att jag blev galen på påsklovet en gång. Galen av ödsligheten där ute.
Uppsala tillhör dem som stannar. Skärtorsdag. Vi gick gick gick, allt var stängt.
Man skulle vara borta eller inomhus.
Vi var i dimman. I en fara.
Tillslut släppte dem in oss på Östgöra nation.
Där satt vi så länge att världen gick under utanför.
Sen kom vi hem och prövade häxnatten. Vi hade seans. Rensade huset från huvudverken. Huset var bakis sedan en tid. . Eremiten noterade.
Vi gick till kyrkogården. Det är liksom skyddat där. I alla fall, mitt i natten på skärtorsdagen.
Jag har svarta katter i mig, jag följer dem och där det höga gräset växer, ska jag hitta dig.

På dansgolvet en natt, fanns en kille som såg ut som Emil Jensen (men på ett fult vis)
Jag var tvungen att stirra.
Det är ju kul med Emil Jensen liksom, låtsas att han finns på riktigt.
Men man ska inte stirra. Då kan det bli fel.
Tur att det fanns människor att fly in i, fly undan Emil Jensen.
(Fast jag tycker väldigt mycket om Emil Jensen, den riktiga)