Efterkrigstiden

Det känns som att det har varit ett krig. Och nu är det dags att börja bygga upp allting igen.
Jag bygger som jag vill. Vad ska bli bättre? Lite mer Stockholm, lite mer konst.
Mycket mer måla.
Lite mindre men vildare fester. Jag vill bygga ett land av klezmer musik.
In i det där blålila molnet jag sågi från skottland.
I allfall i morgon.
Jag vill att mitt liv ska vara som i Picassos äventyr. På maskerad festen, när Rousseau flyger ut från ett fönster i taket, spelande på sin fiol över staden Paris i natten. Och kommer aldrig mer tillbaka.

Dali i Picassos äventyr.

Jag tror inte mina förväntningar är för höga.
Jag tror på att sticka någonting, brodera.
Jag tror på på tekvällar.
Jag tror på att åka till föräldrarna ibland, men inte nu.
Nu är det en låtsasvärld, bor i morfars palats, målar tavlor i hans salonger och går ut och dansar i Stockholms klezmer natt.
Jag längtar efter is.
Jag tror på kattfot, en sälsynt blomma.