Jag är så rädd att känna verklighet.
Det är den iskalla vinden i den solvarma luften du inte känner.
Men när solen går i moln?
Jag är rädd för den dagen.
Jag har mina gömställen, mina säkra platser.
Internatskola
Natur
måleri
Och jag tror jag gömmer mig i Storbritannien. Av alla aspekter: det svåra, de lätta, av allt jag ger upp.
Jag är en sådan som ger upp
Platser. För platserna blir verkliga tillslut. Då kan jag inte vara där längre. Därför flyttar jag, innan det händer. Nu ska det hända Uppsala, tror jag. Hoppas jag har fel. Hoppas aldrig verkligheten kommer dit.
Men efter fem år (eller tre)
Kommer jag känna verkligheten i Skottland? Även där?
Jag har aldrig försökt med en plats längre än ett år.
Storbritannien är under min hy,
Om jag tar mig dit, kommer det inte att vara jag.
Storbritannien bet mig i våras, ett hemskt sår som blev ett ärr.
Storbritannien är full av influensa
Storbritannien var mitt första land som förtrollade mig med murgröna.
I sommar åker jag till Irland. Lagom nära, men på ett tryggt avstånd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar