Overkligheten

Jag tror att jag väljer er, bland alla åttio.
Nu är det jag som bestämmer, som styr förloppet.
Ni vill ha mig så klart.
Det är klart.
lite underhållande, men

Ingen räcker längre till, alla har något färglöst över sig.
Hur lever "vanliga" människor?
Som har anpassat sig efter alla system?
Jag kan inte.
Jag förstod det inte innan och inte nu heller.

Och nu tappar vi någonting,
Varje gång jag missar en krokilektion,
Har jag missat mig själv.

Men jag tror jag vet vad det handlar om,
Jag saknar det romantiska (som i overkliga),
De sköna och obehagliga.
Saknar skräcken.
Ta mig tillbaka Overkligheten!

Och när jag läser min gamla dagbok från platsen. (några månader till ett år sedan)
Så ser jag hur liten jag var.
Så liten.
Jag vill rädda henne där, trösta henne
följa med ut på stigen i igenstans bortom skolan
Och viska i hennes öra.
Ge mig självkänsla och mod!

Men nu vill jag ha henne.
Hon som kunde röra vid vattenytan
känna andra sidan
igen
Jag vill ha hennes obehag,
Och allting underbart.